Sida 683
4 Ă rg. 1898. Bilaga till ORD OCH BILD. N:r 4, April.
LITTERATUR.
INSĂNDA BĂCKER.
FrÄn Alb. Bonniers förlag: Hjalmar Söderberg: Historietier. Pris 2. 50. Verner von Heidenstam: Karolinerna. Andra samlingen. Pris 4.50; inb. 6 kr.
FrÄn Hugo Gebers förlag: Alphonse Daudet: Familjens stöd. Bern. öfversÀttning af Ernst Lundqvist. Pris 3.50.
FrÄn C. & E. Gernandts förlagsaktiebolag: N. V.E. Nordenmark : StjÀrnklara kvÀllar. Pris 3 kr. Sven à kerberg: Antinous och Den förlorade sonen. TvÄ berÀttelser. Pris 1.75.
UR BOKMARKNADEN.
john Ruskin: Huru vi skola arbeta och hushĂ„lla. Tankar om nationalekonomiens första grunder, alla mĂ€nniskovĂ€nliga arbetsgifvare tillegnad. ĂfversĂ€ttning frĂ„n engelskan af Ă. H. Dumrath. Stockholm, Nordin & Josephson.
Detta arbete torde knappast höra till den illustre skriftstÀllarens mera framstÄende. Det utmÀrkes för klarhet i stil och Àdelhet i tankar, men de lÀror, som kritiseras, Àro skÀligen förÄldrade, och de nationalekonomiska i-déer, som framstÀllas, utopiska, utan att de Àga den eggande och tilldragande makt, som snillrikt framstÀllda utopier kunna hafva. Författarens rop pÄ rÀttvisa Àr mÀktigt och djupt kÀndt, men han synes icke hafva i minsta mÄn bidragit till lösningen af den svÄra frÄgan: Huru skall rÀttvisa kunna tillÀmpas pÄ det e-konomiska lifvet?
John Ruskins mening Àr den, att storindustrien skall afskaffas, och att mÀnskligheten skall slÄ sig pÄ ett arkadiskt fredligt landtlif med sÄ mycken konstnjutning som möjligt. Hvar han vill placera nutidens stora arbetarskara, dÀrom sÀger han ingenting. Allt arbete, som Àr maskinmÀssigt, anser han fördÀrfbringan-
de, och det bör dÀrför afskaffas. 1 den lyckliga dal, dit han önskar sig, skola inbyggarne »fÀrdas lugnt och sÀkert, och vilja de bÀra nÄgot, skall det ske pÄ djurens rygg, i kÀrror eller bÄtar». JÀrnvÀgar och andra snabba kommunikationsmedel bannlyser han.
Ruskin saknar blick för storindustriens betydelse för samtidens folk. Han ser pÄ det osköna i arbetssÀtten och anser hela frÄgan affÀrdad dÀrmed, att stora mÀngder arbetare och arbeterskor lida under det nÀrvarande systemet. Han lÄter förstÄ, att hvarje familj skulle sjÀlf lÀtt kunna producera hvad den behöfver af alla förnödenheter och lÀmnar ur rÀkningen, att detta kan ske blott under förutsÀttning, att befolkningens antal ej Àr större Àn att endast den bÀttre jorden behöfde tillgripas. Och dock torde det vara oomtvistligt, att det Àr blott med tillhjÀlp af storindustrien, hvars produktionsresultat Àr sÄ öfverlÀgset hvarje annat sÀtt att arbeta, som de stora folkmassornas behof kunna tillnÀrmelsevis tillfredsstÀllas. Den ekonomiska vinsten af nutidens sÀtt att arbeta för tillfredsstÀllandet af vÄra elementÀra behof Àr sÄ pÄtaglig, att den, som opponerar dÀremot, blott talar för vindarna. MÀnskligheten skall lÀra sig att anvÀnda de oerhörda resurser, som ligga i storindustrien, pÄ ett för hela mÀnskligheten fördelaktigare sÀtt, men den skall ej kasta bort dem för de brister, hvilka nu falla sÄ bjÀrt i ögonen.
Författarens kraf pÄ konstnÀrlighet och förÀdling Àr mycket djupt, och han meddelar lÀsaren sin egen kÀnsla för den stora betydelsen af konstens intrÀngande i mÀnniskans hvardagslif. Men storindustrien behöfver ej dödas, dÀrför att allmÀnhetens konst-behof skall fördjupas. Konsten kan ansluta