Sida 703

DAGBOKEN.

i I

TvÄ af sidobilderna till denna Àro de i detta hÀfte Ätergifna Homeros och Aiskylos.

Af Puvis de Chavannes' stafflimÄlningar mÄ hÀr blott nÀmnas Den fattige fiskaren (i Luxembourg), Unga flickor vid hafsstranden, Johannes döparens halshuggning och Den förlorade sonen, den sistnÀmda synlig Ä 1897 Ärs utstÀllning i Stockholm och vid samma tid Äter-gifven i »Ord och bild».

I Är utstÀller den sjuttiofyraÄrige mÀstaren en fortsÀttning af Genoveva-cykeln för Pan-théon.

Om han i ungdomen stÀllde sig det kloka

rÄdet till efterrÀttelse att »stÀnka kyligt tÄlamod pÄ glöden i sin sjÀl», sÄ har denna glöd dÀrigenom icke tagit nÄgon skada utan endast sÄ mycket lÀngre bevarats. Den eviga ungdom och harmoni, som hans pensel aldrig tröttnat att mÄla, gifva sitt Ätersken Ät en Älderdom, rik genom en obruten skaparekrafts lycka och genom ett erkÀnnande, som ljuder honom till mötes frÄn skilda hÄll, men kraftigast ur leden af den sökande ungdom, hvilken i hans verk ser den arkimediska punkten för sina nyskapelser.

K. W—n.

TEATER.

DEN DANSKA TEATERUTSTÄLLNINGEN.

(Bref frÄn Köpenhamn.)

EP'TER den stora teater- och musikutstĂ€llningen i Wien för nĂ„gra Ă„r sedan hafva dylika utstĂ€llningar blifvit ett mod. Stockholm hade en i fjor, i sammanhang med den nordiska utstĂ€llningen, och nu har Ă€fven Danmark fĂ„tt sin, med anledning af den snart —-den 18 december — intrĂ€ffande 1 5 o-Ă„rsdagen af det konglige Theaters grundlĂ€ggning.

Det Ă€r industriföreningen som tagit initiativet till utstĂ€llningen, den hyses i föreningens lokaler och Ă€r anordnad af konstindustrimuseets energiske och idĂ©rike direktör, professor Pietro Krohn. Den omfattarĂ„ren 1 748—-1874, det Ă€r dĂ„ det gamla, ofta ombyggda teaterhuset fick vika för det nya. Dock Ă€r en enda vĂ€gg anslagen Ă„t Grönnegades teater, som instiftades 1722 och för hvilken Holberg skref sina mest berömda komedier. TyvĂ€rr finnes sĂ„ godt som intet bevaradt af reliker eller portrĂ€tt frĂ„n denna skĂ„debana. Ett par affischer, nĂ„gra samtidiga komediböcker och portrĂ€tt af Holberg och hans forne motstĂ„ndare Rostgaard, det Ă€r allt. I stĂ€llet Ă€r utstĂ€llningens öfriga material sĂ„ mycket rikhaltigare. Den kungliga teaterns för dansk konst- och litteraturhistoria sĂ„ betydelsefulla historia illustreras pĂ„ ett trĂ€ffande sĂ€tt genom en massa portrĂ€tt, kostymbilder, dekorationsskisser, drĂ€kter och minnesföremĂ„l. Flere af de utstĂ€llda portrĂ€tten Ă€ro konstverk af rang, framför allt Ă€r Jens Juels portrĂ€tt af den utmĂ€rkte norskföddetragediskĂ„despelaren Michael

Rosing, Michael och Wilhelm Wiehes morfader, en verklig pĂ€rla af fin karakteristik. Vidare finnas Ă„tskilliga mĂ„lningar och portrĂ€tt, framstĂ€llande alla bĂ€rande krafter i den danska skĂ„despelarekonstens olika skeden: Gidstrup och Lindgreen, Ryge, N. P. Nielsen och Höedt, fru Heiberg och fru Nielsen, Phister och Mantzius m. fl. Af den bĂ„de som skĂ„despelerska och sĂ„ngerska framstĂ„ende Caroline Walter, — »Thalias Caroline», som Rahbek kallade henne pĂ„ sitt lustiga sprĂ„k — hvilken flydde frĂ„n Köpenhamn pĂ„ grund af teaterintriger och fann ett nytt hem och en ny make i Stockholm, finnas flere karakterfulla portrĂ€tt.

OehlenschlĂ€ger — skaldekungen — ihĂ„g-kommes med en rekonstruktion af hans rum. Man ser hans möbler, de taflor han hade pĂ„ vĂ€ggarna, manuskripten till flere af hans arbeten och slutligen de sista rader han skref, de psalmverser han upptecknade strax innan han dog.

Vidare finnas affischer i stort urval, skrifvelser frĂ„n direktörer och författare — sĂ€rskildt kuriös Ă€r en order frĂ„n en greflig chef i början af detta Ă„rhundrade, att nĂ„gra dansöser, som brustit i subordination, skuHe sĂ€ttas i Blaataarn, teaterpersonalens fĂ€ngelse. Af det brokiga utstĂ€llningsmaterialet pĂ„visa vi ytterligare Ă„tskilliga kostymer frĂ„n den kungliga teaterns vĂ€lförsedda garderob, t. ex. den smakfulla svarta drĂ€kt, Höed bar som Hamlet.

HÀr finnes, som man ser, litet af hvarje och af olika slag. Vanliga utstÀllningsbesökandes uppmÀrksamhet fÀngslas af alla saker, som hafva kuriositetsintresse, konstÀlskaren och

Skannad sida 703