Ord och Bild: 1898

DAGBOKEN.

i I

Två af sidobilderna till denna äro de i detta häfte återgifna Homeros och Aiskylos.

Af Puvis de Chavannes' stafflimålningar må här blott nämnas Den fattige fiskaren (i Luxembourg), Unga flickor vid hafsstranden, Johannes döparens halshuggning och Den förlorade sonen, den sistnämda synlig å 1897 års utställning i Stockholm och vid samma tid åter-gifven i »Ord och bild».

I år utställer den sjuttiofyraårige mästaren en fortsättning af Genoveva-cykeln för Pan-théon.

Om han i ungdomen ställde sig det kloka

rådet till efterrättelse att »stänka kyligt tålamod på glöden i sin själ», så har denna glöd därigenom icke tagit någon skada utan endast så mycket längre bevarats. Den eviga ungdom och harmoni, som hans pensel aldrig tröttnat att måla, gifva sitt återsken åt en ålderdom, rik genom en obruten skaparekrafts lycka och genom ett erkännande, som ljuder honom till mötes från skilda håll, men kraftigast ur leden af den sökande ungdom, hvilken i hans verk ser den arkimediska punkten för sina nyskapelser.

K. W—n.

TEATER.

DEN DANSKA TEATERUTSTÄLLNINGEN.

(Bref från Köpenhamn.)

EP'TER den stora teater- och musikutställningen i Wien för några år sedan hafva dylika utställningar blifvit ett mod. Stockholm hade en i fjor, i sammanhang med den nordiska utställningen, och nu har äfven Danmark fått sin, med anledning af den snart —-den 18 december — inträffande 1 5 o-årsdagen af det konglige Theaters grundläggning.

Det är industriföreningen som tagit initiativet till utställningen, den hyses i föreningens lokaler och är anordnad af konstindustrimuseets energiske och idérike direktör, professor Pietro Krohn. Den omfattaråren 1 748—-1874, det är då det gamla, ofta ombyggda teaterhuset fick vika för det nya. Dock är en enda vägg anslagen åt Grönnegades teater, som instiftades 1722 och för hvilken Holberg skref sina mest berömda komedier. Tyvärr finnes så godt som intet bevaradt af reliker eller porträtt från denna skådebana. Ett par affischer, några samtidiga komediböcker och porträtt af Holberg och hans forne motståndare Rostgaard, det är allt. I stället är utställningens öfriga material så mycket rikhaltigare. Den kungliga teaterns för dansk konst- och litteraturhistoria så betydelsefulla historia illustreras på ett träffande sätt genom en massa porträtt, kostymbilder, dekorationsskisser, dräkter och minnesföremål. Flere af de utställda porträtten äro konstverk af rang, framför allt är Jens Juels porträtt af den utmärkte norskföddetragediskådespelaren Michael

Rosing, Michael och Wilhelm Wiehes morfader, en verklig pärla af fin karakteristik. Vidare finnas åtskilliga målningar och porträtt, framställande alla bärande krafter i den danska skådespelarekonstens olika skeden: Gidstrup och Lindgreen, Ryge, N. P. Nielsen och Höedt, fru Heiberg och fru Nielsen, Phister och Mantzius m. fl. Af den både som skådespelerska och sångerska framstående Caroline Walter, — »Thalias Caroline», som Rahbek kallade henne på sitt lustiga språk — hvilken flydde från Köpenhamn på grund af teaterintriger och fann ett nytt hem och en ny make i Stockholm, finnas flere karakterfulla porträtt.

Oehlenschläger — skaldekungen — ihåg-kommes med en rekonstruktion af hans rum. Man ser hans möbler, de taflor han hade på väggarna, manuskripten till flere af hans arbeten och slutligen de sista rader han skref, de psalmverser han upptecknade strax innan han dog.

Vidare finnas affischer i stort urval, skrifvelser från direktörer och författare — särskildt kuriös är en order från en greflig chef i början af detta århundrade, att några dansöser, som brustit i subordination, skuHe sättas i Blaataarn, teaterpersonalens fängelse. Af det brokiga utställningsmaterialet påvisa vi ytterligare åtskilliga kostymer från den kungliga teaterns välförsedda garderob, t. ex. den smakfulla svarta dräkt, Höed bar som Hamlet.

Här finnes, som man ser, litet af hvarje och af olika slag. Vanliga utställningsbesökandes uppmärksamhet fängslas af alla saker, som hafva kuriositetsintresse, konstälskaren och