Sida 704

63

DAGBOKEN.

teaterkÀnnaren kunna med vÀlbehag dröja vid de vÀlordnade samlingarna af taflor och portrÀtt, Holbergiana och sÀllsynta böcker.

Den största delen af utstĂ€llningen Ă€r naturligtvis Ă€gnad Ă„t den kungliga teatern, som bland annat Ă€ger en vĂ€rdefull samling skisser till teaterdekorationer sedan Ă„r 1760. Tolf af dessa hafva utförts och uppstĂ€llts i full belysning pĂ„ smĂ„ teaterscener, sĂ„ att man kan fĂ„ en fullstĂ€ndig öfverblick öfver den utveckling, som de senaste 100 Ă„ren medfört pĂ„ teaterdekorationens omrĂ„de —■ och hur lĂ„ngt vi nu hafva hunnit med afseende pĂ„ dekorativ iscensĂ€ttning och teaterteknik, det illustreras af en liten teaterscen o VĂ€ alnar hög och lika bred, hvars proscenium och ridĂ„ Ă€ro noggrant kopierade efter den kungliga teaterns. HĂ€r vĂ€xla nu dekorationerna frĂ„n den kungliga teaterns uppsĂ€ttning af »Aladdin», omsorgsfullt efterbildade, elektriskt belysta och uppstĂ€llda med all önsklig effekt. Denna lilla seen Ă€r ut-

stĂ€llningens »clou», som utöfvar stor dragningskraft pĂ„ den stora publiken, under det att mera konstförstĂ„ndiga besökande föredraga att noga studera den utmĂ€rkte dekorationsmĂ„laren GĂŒllichs mĂ€sterliga skisser.

UtstÀllningen Àr anordnad med en utmÀrkt smak, lÀtt att öfverskÄda, uppstÀlld i kronologisk ordning. Den Àr ett vittnesbörd om huru stort intresset för teater alltid varit i Köpenhamn och hvilken dominerande plats teatern intagit i vÄrt Ärhundrade som kulturfaktor inom de ledande kretsarne i hufvudstaden.

Professor Krohn har Àra af det sÀtt, hvarpÄ han löst sin uppgift, och hans anstrÀngningar att framskaffa ett sÄ omfattande material som möjligt skall sÀkert lönas med en stark tillströmning till utstÀllningen under dessa sommarmÄnader, dÄ Köpenhamnarne mÄste undvara sitt kÀraste nöje: teatern.

Den 9 juni.

Carl Behrens.

MUSIK.

K. OPERAN.

April 27. Romeo och Julia (Julia: fröken Petrini.)

» 28. Lohengrin (Ortrud: fru Gulbranson.) Maj. 26. I Bretagne.

KONSERTER.

April 19 och 21. Musikföreningens konserter (HÀndels Jephta).

» 26. Filharmoniska sÀllskapets konsert.

» 29. Symfonikonsert. Maj. 8. Hr Bergströms matiné.

O

A Operan har fröken Petrini ett par gĂ„nger upptrĂ€dt som Julia, dĂ€r hon med sitt tomma spel, sin med ytliga effekter briljerande, maniererade och orytmiska sĂ„ng, sitt osvenska, svĂ„rbegripliga textuttal icke kunde tillvinna sig nĂ„gra sympatier — de vackra förhoppningar, denna sĂ„ngerska med sina goda röstmedel, sina klingande, lĂ€tt ansatta höjd-toner en gĂ„ng vĂ€ckte, har hon icke kunnat infria. Skada att hon icke fĂ„tt klart för sig, att man mĂ„ste inlĂ€gga sanning och Ă€rlighet i konsten, att den utöfvande konstnĂ€ren mĂ„ste glömma sig sjĂ€lf för konstverket, ty bredvid Operans öfriga yngre sĂ„ngerskor, nĂ€stan samtliga i elevstadiet, var hon dock alltid en talang, som, om hon tagit sin uppgift pĂ„ allvar, kunde kommit till nytta.

Fru Gulbranson afslutade sitt gÀstspel

med en karakterfull framstÀllning af Ortrud, den demoniska, hatfulla furstinnan af hedna-Àtt, »i hemlig kunskap djupt förfaren», en af Wagners mest imponerande kvinnogestalter. SÀrskildt i de upprörda scenerna efter bröllopstÄget till kyrkan samt i den korta men viktiga scenen i sista akten, dÄ Ortrud hÄnar Elsa, utöfvade den mörka, höga gestalten en verkligt fascinerande verkan, hvarjÀmte den glansfulla, fylliga stÀmman förhjÀlpte det svÄra sÄngpartiet till sin fulla rÀtt, möjligen med undantag för duetten med Telramund-Lundqvist, som icke ville rÀtt lyckas, och dÀr sÀrskildt samsÄngen icke blef af idealisk renhet. Hr Lundqvist var för öfrigt en kraftfull Telramund, nÄgot Äldrad kanske, men fortfarande imponerande; det enda man icke kan underlÄta att anmÀrka Àr, att hans deklamation sker i vÀl fri rytm. Sjunger man en opera som »Lohengrin» helt och hÄllet ad libitum, afklippes den musikaliska trÄden, och det hela blir endast virrvarr; ett dylikt föredrag kan möjligen gÄ för sig i italiensk musik, men icke hos Wagner, dÀr tyngdpunkten af musiken Àr förlagd till orkestern. Dock försonade glansen och vÀlljudet i rösten samt kraften i föredraget framför allt i anklagelsescenen utanför kyrkan mycket af denna brist.

KonsertsÀsongen har afslutats med de bÀgge

Skannad sida 704