Sida 660

2

DAGBOKEN.

Tor Carpelan: Finsk biografisk handbok. Haft. 5. Pris 5 fmk.

FrÄn Söderström & komp., Helsingfors: Aina: Hemma pÀ Getaby. BerÀttelse för ungdom.

FrÄn Alb. Cammermeyers forlag, Kristiania:

Otto Sinding: Fyrtaarnet. Drama i 3 akter. Pris 1.S0. Lucie wolf: Livserindringer. Pris 7.50. Kristian Glöersen: Sigurd. FortÊlling. Pris 3.75.

UR BOKMARKNADEN.

Helena Nyblom: Det var en gÄng. Sagor för smÄ och stora. Illustrerad af Gustaf Ankarcrona och Gunnar Hallström. Stockholm, C. & E. Gernandts förlagsaktiebolag.

Om en sagobok bör man icke yttra sig förr Àn man pröfvat den.

Detta kan endast ske genom att lÀsa den för nÄgra sjÀlfulla barn.

LÀgg dÄ mÀrke till om deras ögon bli stora och blanka, deras kinder röda och heta; om de smyga dig nÀrmare vid de hemska stÀllena och om deras lÀppar darra vid de rörande; om deras skratt porlar som en kÀlla vid de muntra infallen, om deras vrede brusar som en fors, dÄ orÀttrÄdigheten tyckes segra och om de helsa den lyckliga utgÄngen med en lÀttnadens klingande suck . . . Sker allt detta, dÄ fyller sagoboken sitt första och frÀmsta mÄl, det att tillfredsstÀlla barnen.

Jag har nyligen fört Helena Nybloms sagor genom detta eldprof, och de bestodo det praktfullt.

Helena Nyblom har skrifvit mÄnga böcker, men sig sjÀlf har hon helt funnit och gifvit endast i nÄgra fÄ. I de lyriska dikterna pÄ sitt modersmÄl, danskan, och i de poem pÄ prosa, dem hon samlat under titeln Dikt och verklighet, har man hittills Àgt den rikaste uppenbarelsen af hennes djupa sjÀlslif och förfinade kultur, af hennes varma natur- och skönhetskÀrlek, af hennes starka kvinnohjÀrta. Nu har hon för sin sÀllsynta personlighet funnit Ànnu ett uttryck och kanske det allra lyckligaste, nÀr hon en vacker sommarmorgon vaknade med sjÀlen fylld af sagor.

Att Helena Nyblom skulle röra sig i sagolandet med hemortskÀnslans förtrolighet, borde man pÄ förhand hafva kunnat ana. Hon Àr icke allenast landsmaninna till H. C. Andersen, utan har i barndomen suttit pÄ denne »farbrors» knÀ, och hon Àr till stor del uppfostrad i Italien. Men

det Àr ej nog med dessa företrÀden: hon Àger Ànnu ett, utan hvilket de andra bÄda ej mÀktat skÀnka henne sagoberÀtterskans lynne: hon fick i vaggan faddergÄfvor af

Der ewig beweglichen Immer neuen Seltsamen Tochter Jovis Seinem Schoosskinde Der Phantasie.....

Och endast den, som Àr fantasiens gudbarn, borde nÄgonsin bry sig om att förtÀlja sagor vare sig för smÄ eller stora.

Ack — alla dessa frampjollrade, fram-prĂ€ssade sagor, som Ă„r frĂ„n Ă„r göra sig breda pĂ„ barnens julbord, huru vidt skilda Ă€ro de icke frĂ„n sagan, sĂ„dan Helena Nyblom diktar den! Hon kan berĂ€tta bĂ„de »vackra» sagor och »lustiga» sagor; hon tĂ€ljer »svarta och flammande brashistorier» eller »bleka och underliga mĂ„nskenssagor» eller sagor, som slĂ„ kullerbyttor af lifsglĂ€dje ute i sommarsolen! Äfven hennes mindre betydande sagor hĂ€mtas alla ur en sagobrunn, hvilken vĂ€ller och kvĂ€ller med en rikedom, som icke tyckes kunna taga slut. Det Ă€r detta som gör att hon sjĂ€lf har allra roligast, nĂ€r hon berĂ€ttar. Och antingen man gör sagor eller taflor sĂ„ Ă€r' det af stor vikt att man — som Zorn brukar sĂ€ga pĂ„ sitt sömnigt sĂ€lla sĂ€tt —. »har roligt nĂ€r man mĂ„lar».

För att ha riktigt roligt nÀr man mÄlar mÄste man emellertid kunna det. Och det Àr hvad Helena Nyblom kan. I sina sagor visar hon den förmÄga att framhÀfva hufvudsaken och underordna bisaken, hvilken Àr sÄ betydelsefull bÄde för sagans konstnÀrliga vÀrde och för barnens nöje. Hon förstÄr att vÀlja det mest kÀnnetecknande draget, det som ger en full ÄskÄdlighet, och hennes djupa förtrolighet med naturen, hennes utsökta konstkÀnsla bidraga bÄda till dessa lyckliga fynd.

NĂ€r hon sĂ„lunda i den leende sommarsagan Alla mina lam och björnungar skildrar Ă€ngen »full af hundratusen millioner hvita blommor» drager genast en varm doftfylld sommarvind genom ens sjĂ€l. Och det finnes en mĂ€ngd liknande uttryck, hvilka osökt fördjupa barnets natursinne och förfina dess skönhetskĂ€nsla — t. ex. »nĂ€r örnen stĂ„r stilla i luften som en droppe», nĂ€r hafvets vĂ„gor »strĂ€cka pĂ„ halsarne, blifva gröna, blifva dunkelblĂ„, blifva kolsvarta»; eller

Skannad sida 660