Ord och Bild: 1898

2

DAGBOKEN.

Tor Carpelan: Finsk biografisk handbok. Haft. 5. Pris 5 fmk.

Från Söderström & komp., Helsingfors: Aina: Hemma pä Getaby. Berättelse för ungdom.

Från Alb. Cammermeyers forlag, Kristiania:

Otto Sinding: Fyrtaarnet. Drama i 3 akter. Pris 1.S0. Lucie wolf: Livserindringer. Pris 7.50. Kristian Glöersen: Sigurd. Fortælling. Pris 3.75.

UR BOKMARKNADEN.

Helena Nyblom: Det var en gång. Sagor för små och stora. Illustrerad af Gustaf Ankarcrona och Gunnar Hallström. Stockholm, C. & E. Gernandts förlagsaktiebolag.

Om en sagobok bör man icke yttra sig förr än man pröfvat den.

Detta kan endast ske genom att läsa den för några själfulla barn.

Lägg då märke till om deras ögon bli stora och blanka, deras kinder röda och heta; om de smyga dig närmare vid de hemska ställena och om deras läppar darra vid de rörande; om deras skratt porlar som en källa vid de muntra infallen, om deras vrede brusar som en fors, då orättrådigheten tyckes segra och om de helsa den lyckliga utgången med en lättnadens klingande suck . . . Sker allt detta, då fyller sagoboken sitt första och främsta mål, det att tillfredsställa barnen.

Jag har nyligen fört Helena Nybloms sagor genom detta eldprof, och de bestodo det praktfullt.

Helena Nyblom har skrifvit många böcker, men sig själf har hon helt funnit och gifvit endast i några få. I de lyriska dikterna på sitt modersmål, danskan, och i de poem på prosa, dem hon samlat under titeln Dikt och verklighet, har man hittills ägt den rikaste uppenbarelsen af hennes djupa själslif och förfinade kultur, af hennes varma natur- och skönhetskärlek, af hennes starka kvinnohjärta. Nu har hon för sin sällsynta personlighet funnit ännu ett uttryck och kanske det allra lyckligaste, när hon en vacker sommarmorgon vaknade med själen fylld af sagor.

Att Helena Nyblom skulle röra sig i sagolandet med hemortskänslans förtrolighet, borde man på förhand hafva kunnat ana. Hon är icke allenast landsmaninna till H. C. Andersen, utan har i barndomen suttit på denne »farbrors» knä, och hon är till stor del uppfostrad i Italien. Men

det är ej nog med dessa företräden: hon äger ännu ett, utan hvilket de andra båda ej mäktat skänka henne sagoberätterskans lynne: hon fick i vaggan faddergåfvor af

Der ewig beweglichen Immer neuen Seltsamen Tochter Jovis Seinem Schoosskinde Der Phantasie.....

Och endast den, som är fantasiens gudbarn, borde någonsin bry sig om att förtälja sagor vare sig för små eller stora.

Ack — alla dessa frampjollrade, fram-prässade sagor, som år från år göra sig breda på barnens julbord, huru vidt skilda äro de icke från sagan, sådan Helena Nyblom diktar den! Hon kan berätta både »vackra» sagor och »lustiga» sagor; hon täljer »svarta och flammande brashistorier» eller »bleka och underliga månskenssagor» eller sagor, som slå kullerbyttor af lifsglädje ute i sommarsolen! Äfven hennes mindre betydande sagor hämtas alla ur en sagobrunn, hvilken väller och kväller med en rikedom, som icke tyckes kunna taga slut. Det är detta som gör att hon själf har allra roligast, när hon berättar. Och antingen man gör sagor eller taflor så är' det af stor vikt att man — som Zorn brukar säga på sitt sömnigt sälla sätt —. »har roligt när man målar».

För att ha riktigt roligt när man målar måste man emellertid kunna det. Och det är hvad Helena Nyblom kan. I sina sagor visar hon den förmåga att framhäfva hufvudsaken och underordna bisaken, hvilken är så betydelsefull både för sagans konstnärliga värde och för barnens nöje. Hon förstår att välja det mest kännetecknande draget, det som ger en full åskådlighet, och hennes djupa förtrolighet med naturen, hennes utsökta konstkänsla bidraga båda till dessa lyckliga fynd.

När hon sålunda i den leende sommarsagan Alla mina lam och björnungar skildrar ängen »full af hundratusen millioner hvita blommor» drager genast en varm doftfylld sommarvind genom ens själ. Och det finnes en mängd liknande uttryck, hvilka osökt fördjupa barnets natursinne och förfina dess skönhetskänsla — t. ex. »när örnen står stilla i luften som en droppe», när hafvets vågor »sträcka på halsarne, blifva gröna, blifva dunkelblå, blifva kolsvarta»; eller