Ord och Bild: 1898

BLAND SPRÅKETS NÄSSLOR OCH KARDBORRAR.

Af ROBERT GEETE.

»Det går lätt att få en klick på sig!» (jfr allmogeuttrycket 'klickord'), men det är ej lika lätt att bli af med den. Så länge vederbörande lefver, får han merendels i detta afseende behålla hvad han en gång fått, och det kan t. o. m. hända, att öknamnet (om också ej dess bärare) blir odödligt. På detta sätt äga vi numera ett betydligt förråd af personnamn med vidhängande attribut af förklenande betydelse. I och för sig äga ju namnen Måns, Olle, Pelle, Brita, Lisa, Lotta, Maja, Malin m. fl. ej någon dålig klang. Men detta hindrar ej att de numera ofta få uppträda såsom bärare af spefulla bihang, som förvandla dem till appellativa okvädinsord. Så t. ex. tråkmàns, dålmåns, trögmåns, grinolle, drummel-pelle, slamsbrita, piplisa, pjàllcrlotta, lat-maja, slammermaja. pipinalin, o. s. v. i mängd.

Det är emellertid ej ens alltid nödigt att ett namn förses med ett sådant för klenande påhäng för att bli användbart såsom »kardborre». Det händer att ett ensamt namn utan vidare får en sådan användning. Att »bli jan» i brädspel är detsamma som att förlora, och ännu

(Fortsättning och slut.)

dystrare är det att bli »dubbeljan». En tvillingbror till denne Jan är jons (bådas fader heter Johannes), och om Jan ligger under i sport, så är den andre undermålig i allmän intelligens: »en riktig Jöns». Är han alldeles »genomkorkad», kallas han pellejöns. Bådas namn förekomma äfven »utbroderade»: bullerjan, trögjöns, och det gemensamma blodets beskaffenhet visar sig tillra :kligt tydligt i synonymerna dummer jan och dummet jons. — En äkta svensk afkomling af den hel. Laurentius är lasse, ett namn som utan alla tillägg betyder 'dräng', t. ex. »Jag behöfver inte vara er lasse\i> Till ersättning för denna oförtjänta degradering uppträder afkomlingen af den kanoniserade martyren med halstret i mera gemytliga förhållanden såsom en »liten lasse» (= toddy). — Ett namn, som, ehuru ringaktadt, dock ännu ej sjunkit ned till »Lasses» nivå, är det äfven rent appellativt använda Kalle. Såsom ätmin stone hvarje stockholmare har sig bekant är 'kalle' en allmän benämning på en stockholmsk gatpojke (alias grabb, kvan-ting), och särskildt talrikt representerade äro de s. k. 'ångslupskallarne' (obs. plur.).