Ord och Bild: 1898

63

DAGBOKEN.

damen i fjärde akten. Genom hvilka medel skådespelerskan lyckades i sista akten väcka och stegra känslan hos åskådaren af dödens närhet och annalkande, kan jag ej förklara, jag har blott intrycket af ett underbart crescendo och af en tredje gestalt i rummet, större än människorna.

Det är ett oblidt öde för en skådespelerska att framföra någcjt sådant som denna Sagnil blott för en enda kväll. Denna afton har emellertid ej förflutit förgäfves, om den blott stärkt öfvertygelsen därom, att vi äga en skådespelerska fullt rustad att gifva den konstnärliga förklaringens lif åt en icke ringa del af den stora repertoarens kvinnogestalter. Fru Sandell har ännu icke någonsin svikit de förhoppningar, som knutits till hennes konstnärsskap, men ofta öfverträffat dem. K. W—n.

Uppförandet af Zacharias Topelii ungdomliga skådespel från 1851 »Efter femtio år» var något för våra teaterförhållanden rätt ovanligt. För den kulturhistoriskt intresserade teatervännen är Topelii pjes fullt njutbar, för den naivt intresserade är den i högsta grad så. Då härtill kommer att hufvudrolen gafs af en omtyckt och intelligent skådespe-

lare, förklaras med lätthet det starka bifall hvarmed den fullsatta salongen mottog stycket.

Herr Törnquist har redan förut visat sig äga en ovanlig förmåga i tolkning af gubb-roller af denna art (Fabricius m. fl.). Och hans i alla detaljer studerade, i vissa förträffliga karakteristik af den gamle utlefvade filosofen-rouén var ett prof på verkligt god skådespelarekonst, som vi sällan få tillfälle att njuta af, och som väcker vår förundran att den svenska skådebanan kan undvara en talang som herr Törnquists.

Bland de öfriga rollernas innehafvare utmärkte sig fröken Warberg för ett behagligt spel, förenadt med ganska mycken verklig värme. Fru Lundbergs gamla blinda dam var en aktningsvärd prestation af en ung skådespelerska, och samma omdöme förtjänar flertalet af de andra rollinnehafvarne, fru Sternvall måhända med den reservationen, att hon gaf för mycket af det goda — här det onda — hos den något banala skräckromanfigur hon hade att framställa.

Stycket, som, särskildt hvad kostymerna beträffar, var synnerligen tidstroget satt i seen af herr E. Grandinson, gafs i öfrigt med godt samspel. F.

MUSIK.

K. OPERAN.

Mars 28. Konung för en dag.

> 30. Lohengrin.

April 1. Martha (fröken Fernqvists debut). » 13. Valkyrian (Brünnhilde: Fru Gulbranson).

KONSERTER.

Mars 2 3. Aulinska kvartettens femte soaré. April 3. O. D.-matiné.

> 8. Skapelsen.

» 10. Hr Sörensens matiné. » > P'emte symfonikonserten.

Påsken har som vanligt bragt oss ett uppförande af »Skapelsen» i Östermalms kyrka, hvarvid fru Östberg, som denna gång medverkade, gaf ett glansfullt och musikaliskt stilfullt utförande åt Gabriels parti, särskildt

åt den s. k. fågel-arian med därpå följande trio. Föredraget af den härliga B-dur-arian »Re'n bjuder ängens friska gräs» led däremot kanske af en viss virtuosmessig kylighet. Adams och Evas lofsång och duett sjöngos rätt välljudande, men utan tillräcklig bredd, af fröken Thulin och hr Bergström, hvilkas röster kunna vara tillräckliga för opéra-comiquen, men icke äro det för den breda, kyrkliga stilen. Präktigt klingade i recitativen hr Lundqvists kärnfulla sång; för öfrigt medverkade hrr Sellergren och Lemon samt naturligen hofkapellet och opera-kören. Den sistnämnda har här en uppgift, som den förmår att lösa med glans. Kinkigare hade den att komma ut med sitt parti i Beethovens nionde symfoni, som uppfördes på påskdagskonserten, men så äro också körerna i denna komposition för sitt höga läge fruktade äfven af de mest utsökta elit-körer, och det vittnar