Ord och Bild: 1898

TANKEN.

blad ur MIN TÅNKEBOK af

ZACHARIAS TOPELIUS.

(Eftertryck förbjudes).

Hvad är det, som är jag, du, han, hon, det, allt och på samma gång intet? Hvad är det, som bor i ett skal af en kokosnöts storlek och likväl ej får rum inom världens gränser? Hvad är det, som beständigt föds och beständigt dör, blommar och vissnar och lefver i alla tider? Hvad är den på samma gång svagaste och mäktigaste af alla jordiska krafter, det ständigt rörliga, oåtkomliga, som, lättare än etern och ljuset, ej kan bindas, fångas, strypas, dränkas, räknas, vägas, strykas, klippas, mätas, förtullas eller beskattas? Hvad är det, censor? Hvad är det, storinkvisitor? Du måste veta det. Det var om dagen din tunga mödaj om natten din förtviflade dröm. Du dräpte det, och det fortfor att lefva; du släckte det, och det fortfor att lysa; du tog hela världen till vittne därpå, att du begraft det i glömskans eviga sköte, och se, då stod det midt på torget och upplät sin talföra tunga för hvar man, som ville höra, och hvar man förstod det!

Öfverväldigad af skräck och blygsel, räcker tankens fångvaktare sin arm åt trons fångvaktare, och båda gå att hänga

Ord och bild, årg.

sig i denna förunderliga snara, som de velat skaffa ur världen och själfva ej kunna undkomma.

*

Tanken, den vidtberesta, var stadd på återfärden från en världsomsegling och satte sig i fjärilshamn att hvila på en bit oskrifvet papper.

Jag igenkände honom. Är du min tanke? — frågade jag.

•— Din och allas, som solskenet, svarade fjäriln.

— Så långt har du rest och är icke trött — fortsatte jag.

— Nej, jag återvänder ett ögonblick till mig själf.

— Är du icke alltid dig själf?

Det förekom mig som om fjärilsvingarna fläktade för ett smålöje. — Om jag alltid vore mig själf, sade fjäriln, hvad vore då världen? Jag är du, och man kallar mig kärlek, jag är han, hon eller det, och man kallar mig själfvisk åtrå. Världshistorien är sammansatt af jag, du, han, hon, det, men öfver dem står det omedelbara.

23