Ord och Bild: 1898

makt som Johan. Han antog med sin faders bifall titeln af arfkonung. Han sökte också att genom ett lysande äktenskap öka det storhetsskimmer, hvarmed han omgifvit sig. Han hade, både i sina egenskaper och i sin ställning ej ringa förutsättningar att lyckas i denna plan. Vid valet af gemål stannade han på prinsessan Elisabet af England.

KALMAR SLOTT PÅ 1500-TALET. EFTER TRÄINLÄGGNING Å KALMAR SLOTT.

Det var Eriks forne lärare Dionysius Beurreus som gaf honom anvisning på denna prinsessa. Dionysius, född 1507 eller 1511 i den lilla staden Beurrey i Picardie — däraf namnet — samt doktor vid Sorbonne, först ifrig katolik, sedermera Calvins lära tillgifven och därför utsatt för katolsk förföljelse, hade 1547 med tacksamhet emottagit Gustaf I:s anbud att blifva lärare för hans båda äldsta söner. I denna egenskap vann han Eriks fulla förtroende, hvilket fortfor ända till dess Erik i slutet af sin regering i ett anfall af vansinne lät mörda honom. Nu var han anställd såsom Eriks rådgifvare jämte en annan gunstling, Göran Persson, denne Eriks samvetslöse förledare till onda gärningar men kanske än oftare blott utförare af Eriks befallningar. Honom betydligt underlägsen i duglighet, stod Dionysius, hvad karakteren beträffar, långt öfver icke allenast Göran Persson utan den tidens furstetjänare i allmänhet. Han sändes nu till England för att jämte uppdrag såsom svensk handelsagent framföra Eriks frieri till den engelska prinsessan.

Elisabet, den enda kvarlefvande ättlingen af Henrik VIII:s förening med Anna Boleyn, var född 1533, samma år som Erik. Efter sin moders död — hon blef, såsom bekant är, oskyldigt misstänkt för otrohet och efter ett treårigt äktenskap afrättad — hade Elisabet fått mottaga fyra stjufmödrar, samt efter sin faders död förblifvit under vård af den sista af hans gemåler, Katarina Parr, under större delen af sin haltbroder Edvards regering. I slutet däraf fick hon egen hofhållning. Edvards regering var emellertid ej långvarig. Han hade med förbigående af sina bägge systrar Maria och Elisabet testamenterat kronan till sitt syskonbarns dotter Johanna Gray. Såväl Maria som Elisabet hade emellertid hvardera ett stort parti, den förra det katolska, den senare det protestantiska England. Marias parti fick öfverhanden, och hon uppsattes på tronen. Men nu gaf Elisabet ett stort prof på förstånd och moderation. Inseende att hon sannolikt, om det kom till strid, skulle blifva underlägsen, afsade hon sig sina anspråk och mötte i spetsen för en betydlig ryttareskara Maria på dennas triumftåg. Härigenom uppstod ett jämförelsevis godt förhållande emellan de bägge systrarna. Men detta upphörde snart, väsentligen til följd af olika religiösa åsikter, och