Ord och Bild: 1898

IO

V. CARLHEIM-GYLLENSKÖLD.

nådens skimmer eller eldtungorna vid en brand.

Men här som på alla områden af vår kunskap om naturen möta vi det ani-mistiska föreställningssättet som en äldsta aflagring från den grå forntiden. Människan utvecklade sig som barnet från kunskapen om det närmaste till det aflägsnare och omskapade naturens verkande krafter på modell af sina egna,

och allt underbart blef ett verk af lefvande andar.

Naturfolken ha alla denna tro. Sådan var grönländarnas gamla tro. Ett ställe i öfvervärlden är kallare, det är likt jorden med berg och dalar, och öfver det hvälfver sig himlen. Där uppe kan man om nätterna se de döda själarna spela fotboll med ett hvalrosshufvud. På ostkusten af Grönland anser man, att norrskenet endast är själarne af dödfödda

eller för tidigt födda barn eller af barn, som blifvit dödade eller födda i löndom. Dessa barnsjälar taga hvarandra i händerna och dansa rundt med slingringar och svängningar, och när de se föräldralösa barn, springa de emot dem och kasta omkull dem. De beledsaga leken med ett hvisslande, pipande ljud. Därför kalla grönländarne norrsken för alaksukat, som betyder förtidiga foster eller barn födda

i löndom. Så skapar fantasien hos ett oskyldigt folk, som inte är nog förfinadt för att blygas inför naturen. De besläktade indianerna tro, att norrskenet är de aflidnas danskedjor,-;tunguserna i Ostsibirien hålla det för kämpande andar, de gamla shetländarne för luftandar och feer, som leka och dansa i den tunnaste luften, »the merry dancers». Ja allmogen i nordligaste Norge tror än i dag, att man genom att vifta med ett hvitt

norrsken sedt vid bossekop i finnmarken den 21 januari 1839. efter teckning af bevalet.