Sida 275
Erik XIV och drottning Elisabet af England. Af I. Kreüger. Med 11 bilder (Fortsättning och slut)
utan ock att genom lönmord låta bringa Dudley om lifvet, skulle det ock kosta tiotusen daler.
Samtidigt med frieriet till de bägge drottningarna hade Erik inlåtit sig i underhandling om giftermål med prinsessan Renata af Lothringen, Kristian II:s dotterdotter samt arfvinge till hans anspråk på Danmark och Norge. Ett par veckor efter Brahes affärd till Skotland sändes ett hemligt bud till kejsar Ferdinand I att underhandla om giftermål med sistnämnda prinsessa. Huruvida Elisabet hade kännedom härom, är obekant; men frieriet till Maria Stuart var nog att tända hennes förbittring.
Då emellertid Nils Gyllenstjerna hemkom, fattade Erik af samtal med honom den föreställning, att Elisabets missnöje ej var af så allvarsam beskaffenhet som hennes bref syntes visa. Erik tog åter eld och beslöt efter rådets hörande att återsända Gyllenstjerna. I Celsiska samlingen i Uppsala finnas två på latin författade koncept till skrifvelser, båda daterade den 22 juli 1562 och afsedda, hvilketdera som komme att väljas, för öppnande af ny underhandling med Elisabet.
RENATA AF LOTHRINGEN. KOPPARSTICK AF JOHAN SADELER.
Det ena innehåller fullmakt för Gyllenstjerna och Bengt Gylta att jämte underhandling dels om utförsel af kläde från England för Erik och hans hofs räkning, dels om passväsendet, ånyo upptaga och bringa till slut frågan om giftermålet, »enär konungen icke kunde föreställa sig, att drottningen ej skulle lyssna till hans varmaste önskan och välvilligt upptaga hans anhållan om hennes hand, ehuru hennes bref syntes utvisa, att hon ej ville det».
Det andra konceptet, som är skrifvet med Eriks egen hand, innehåller full makt endast för Gyllenstjerna, ej Gylta och afser endast frågan om giftermålet ej den om klädet och passväsendet. Konungen sörjer (graviter doleo), säger han, öfver det bref, som han för någon tid sedan emottagit från Elisabet, hvilket bref icke allenast bure vittne om Hennes missnöje och förbittring utan till och med hade det utseende, som skulle den underhandling, som dem emellan ägt rum, hafva upphört (veram absecti negotii speciem præ se fert). Han hade aldrig trott, att hon skulle blifva till den grad förtörnad på en särdeles god vän. Han skulle afhållit sig från detta bref, om han kunnat öfvertyga sig, att hon städse skulle förblifva vid samma sinnesstämning och föresats. Men då det stundom bland furstliga personer inträffar, att missnöje och förbittring uppstår bland dem, emellan hvilka den största förtrolighet äger rum, och detta missförhållande kan minskas och häfvas genom förstånd, försiktighet, omtänksamhet och ömsesidigt tillmötesgående, hade han ansett det vara
Källa: Project Runeberg ·