Sida 16
Om norrskenet. Af V. Carlheim-Gyllensköld. Med 7 bilder
16
en annan dogm, och det är läran om materiens och kraftens oförstörbarhet. Sedan tusen och åter tusen rön från alla områden inom naturen lärt oss, att intet förstöres utan blott uppträder under en ny form, vare sig materia eller kraft, har detta blifvit en sats sä oomkullrunkelig, att icke några föga vetenskapligt bestyrkta ockultistfenomen lyckats rubba densamma. Intet blir af intet, och därför fråga vi som äkta tidens barn med rätta: Hvar-
pekar. Hvarje barn vet, att den underbara magnetnålen ständigt riktar sig mot norr, och den, som seglat det minsta på hafvet, vet äfven, att kompassen har en viss missvisning. I själfva verket följer magnetnålen på jordytan riktningen af vissa böjda linier, som löpa tillsammans i den magnetiska polen i det arktiska Nordamerikas arkipelag. Norrskenets band bilda i rymden ovaler, som omsluta nordpolen och den magnetiska
norrsken sedt vid bossekop i finnmarken den 24 januari 1839. efter teckning af bevalet.
ifrån kommer elektriciteten, som i norr-skensstrålarne illuminerar polarnattens mörka himmel?
Att det elektriska ljuset i norrskenet hade något att göra med magnetismen i jorden anade redan Halley, den store astronomen, som 1718 upptäckte, att norrskenets strålar pekade i samma riktning som en fritt upphängd, i alla riktningar rörlig magnetnål, och att den regnbågs-liknande norrskensbågens topp syntes just i det väderstreck, dit kompassnålen
polen, och är starkast på ett bälte, som passerar öfver Island, mellan Nordkap och Spetsbergen, nordligt från Kap Tchel-juskin, och sänker sig mot söder i Nordamerika.
Om dessa förhållanden i naturen hafva de arktiska forskningsresandena berättat oss, och den alltid snabba människoanden har genast kombinerat det med fysikernas och ingeniörernas laboratorieförsök. Hvad som omgestaltat vårt materiela lif på de sista årtiondena är till
Källa: Project Runeberg ·