Sida 24
Upplysningar om Gammel-Svenskby. Af Carl Källgren. Med 6 bilder
24
CARL KÄLLGREN.
Den enda svenska visa, som sjunges, lyder:
»Rol, rol, fisk i skäran Gädda stor å laxen go, Hugg i nackan, Drä åt backan, Stopp i kunten å vaft te jule».
Denna förekommer äfven på de est-ländska öarne och återfinnes i förändrad form i Arfvidssons samling. För öfrigt sjungas ryska och tyska visor. Vanliga
gissgåtor äro: »Inga fetter, men går, går, men kommer ent fram» (uret), »I ein lill tonn jer gull å silver» (ägget). Ordspråk: »Läter de om soman ent sveiten rinn, så få vintern tårana rinn»; »Utn arbete å meda jer man utn feda». Svenskarnes bruk vid bröllop och dop hafva ingen likhet med ryssarnes. När ett gossebarn skall döpas, tagas 4 manliga faddrar och 3 kvinnliga, är det ett flickebarn, tagas 4 kvinnliga och 3 manliga.
Språket visar en ålderdomlig p rägel och förtjänar att grundligt studeras af svenske
dialektforskare. Frändskapen med de norrländska munarterna är i ögonen fallande.
Litteraturen öfver Gammel-Svenskby är synnerligen ringa. I Russwurms »Eibo-folke oder die Schweden an den Küsten Ehstlands und auf Runo» (Reval 1855) äro ett par sidor ägnade åt detta ämne. Nordisk Tidskrift 1852, utgifven af August Sohlman, innehåller docenten W. Lagus' skildring af ett besök därstädes. H. Vendell har äfven besökt Gammel-
Svenskby och skildrar detta i Finsk Tidskrift 1882. Helsingfors Tidende för 1850 (n:o 81) innehåller skolmästarens i Gammel-Svenskby bref af den 14 juni 1849. I Vårt Land (veckoupplagan) för den 15 juli 1897 finnes tryckt ett bref från den nyss nämnde hr S.
Ofvanstående notiser stödja sig till en del på dessa uppsatser (utom den fjärde, som ej varit tillgänglig) men bero hufvudsakligen på skriftliga meddelanden från skolläraren Christof Hoas, som äfven godhetsfullt ombesörjt fotografierna.
svensk bondgård i gammel-svenskby.
Källa: Project Runeberg ·