Ord och Bild: 1898

DET NYA OPERAHUSET.

421

MENUETTEN. DEKORATIV MÅLNING AF GF.ORG PAULI. / Konungens foyer.

ock erfarenheten sedan visat ■—- en natio-nel operascen ej kan bestå. Det må stå oafgjordt, om Gustaf III:s initiativ, hans kärlek till konsten och främst till den fosterländska samt hans utomordentligt frikostiga uppoffringar för dess bästa verkligen hade förmått hos folket väcka till lif samma känslor i så hög grad, att hans verk skulle kunnat blifva beståndande äfven utan ett upplyst och kärleksfullt omhuldande från tronen. Det är väl knappast troligt. Men tydligtvis var undergången gifven för Gustafs skapelse, när den efter hans död behandlades först med köld, sedan med öppen fientlighet af hans efterträdare. Ar 1806 befallde Gustaf IV Adolf, att stora operan skulle helt och hållet stängas, och följande året föreskrefs rent af själfva byggnadens nedrifvande. Motiven härtill voro väl hufvudsakligen, utom konungens oberäkneliga besynnerlighet i allmänhet, både af ekonomisk art och beroende på hans fromleri under denna tid; faktiskt hade ock hela teaterverksamheten gått mycket tillbaka. — Men då det vandaliska beslutet icke genast blef satt i verket, så blef det lyckligtvis heller aldrig, ty först kom operahuset att tagas i anspråk för annat an-

damål; det användes nämligen 1808 till sjukhus för de olycklige landtvärnsmännen, som till följd af den ohyggliga vanvård, för hvilken de utsatts, hoptals där lades in för att finna en alltför sen och otillräcklig vård. (Själfva förändringen erinrar om Théåtre Français' i Paris användande till lasarett under belägringen 1870—71.) Och sedan kom något annat emellan: konungens afsättning. Den svenska operans första period begränsas sålunda af två revolutioner. Kort efter Gustaf Adolfs afsättning öppnades ånyo opera huset för sitt rätta ändamål, men från 1813 blefvo de kungliga teatrarne, ehuru förenade under gemensam styrelse, fördelade på två scener, den större i operahuset för det högre lyriska dramat och skådespelet, den mindre i den förutvarande arsenalen eller det gamla De la Gardieska palatset, som sedan 1793 inredts till dramatisk teater för operetten och komedien — en åtskillnad som ägde bestånd till arsenalsteaterns brand den 24 nov. 1825. Bägge de kungl, scenerna förenades då ånyo i operahuset, hvilken anordning fortfor ända till 1863, då den år 1842 af kapten A. Lindeberg grundade och sedan af hr Edv. Stjernström ägda, för oss alla