Ord och Bild: 1898

vänskapens gengärd till den grad, att mera ej af en furstinna kan begäras.

Eders Härlighets Syster och frände

Elisabet

Den 4 maj 61.»

Under andra förhållanden hade det nog ej smakat Erik, att han i detta bref benämdes Serenitas och ej Majestas, men i sin friare-ifver öfversåg han denna bristande uppmärksamhet. Då skrifvelsen kom honom tillhanda, hade denna jämte den berättelse, som den föga underkunnige Dionysius Beurreus vid sin hemkomst afgaf angående drottningens sinnesstämning för Erik bragt till fullt beslut hans afsikt att i egen person begifva sig till England för att fullfölja sitt frieri. Utan inflytande på Eriks beslut var ej heller ankomsten af en rik engelsk köpman, John Dumoch, som handlade med ädelstenar och som var hitsänd af det parti, som önskade Elisabets giftermål med Erik. I juli 1561 underrättades Gyllenstjerna, att Erik, i anseende till de goda förhoppningar drottningen gifvit honom, ämnade begifva sig till England. Efter att hafva till detta land förutsändt »åtskilliga pärlesömmare, skräddare och andre», begaf han sig åtföljd af sina bröder Magnus och Karl, till Älfsborg, där flottan låg och väntade på honom.

En omständighet, som är förbunden med denna tillämnade resa, torde förtjäna att här omnämnas. Erik hade träffat öfverenskommelse med påflige legaten Commendone att denne skulle vara honom följaktig på resan. Att med bestämdhet upplysa, huru detta aftal tillkommit och hvad egentliga afsikten därmed var, är mig ej möjligt; men alldeles utan ledning för afgörandet af dessa spörsmål är jag icke.

Commendone skrifver till kardinal Borromeo och berättar bl. a., att han ej komme att begifva sig till mellersta Sverige, enär konung Erik, som ämnade afresa till England för att personligen fria till drottning Elisabet, anmodat honom att infinna sig på det ställe, som af konungen komme att närmare bestämmas, för att träffa honom; att det förundrade Commendone att konungen med hela vissheten om en förmälning med Englands drottning, »con tutta la fermessa che potesse avere del matrimonio di quella regina», som aldrig visat sig honom benägen, vågade, då han knappt var krönt, öfvergifva sitt land, som ej var arfrike utan förvärfvadt af hans fader och hvarpå konungen af Danmark hade stora anspråk. Commendone meddelar vidare, att han af en skeppare, som ankommit från Älfsborg, hört, dels att den kungliga flottan, som skulle öfverföra konungen till England, låg och väntade vid sagda plats, dels att så väl konungen som en del af den kungliga familjen befann sig där och slutligen, att Commendone begärt pass af konungen för att afgå till hans möte.

Erik svarar från Älfsborg den 10 september, att emedan han hittills ej varit fast besluten att företaga den ifrågavarande resan till England, så hade han ej bestämdt kunnat uppgifva något ställe för sitt möte med Commendone. Nu hade han fast föresatt sig att med första gynnsamma vind afgå till England. Det skulle göra honom stor glädje, om Commendone komme att vara honom följaktig till detta land. Hvad passet beträffar, så, ehuru Commendone utan något sådant kunde tryggt infinna sig hos Erik och njuta af ett sändebuds rätt, ville konungen gärna gå Commendones önskan till