Sida 267
Erik XIV och drottning Elisabet af England. Af I. Kreüger. Med 11 bilder (Fortsättning och slut)
Hon öfverlämnade därför åt konungens omdöme att komma eller icke. Det vore stridande mot hennes kvinnliga värdighet att hon skulle söka honom.
Skrifvelsen var åtföljd af ett till ambassaden ställdt, på latin författadt yttrande af drottningens sekreterare, troligen Cecil, innehållande bekräftelse på densamma. Han försäkrar, att drottningen vore fri och ej gifvit äktenskapslöfte åt någon, samt att hon ej heller utsett någon, med hvilken hon ämnade förmäla sig, men att hon, med afseende på rikets nytta och nödvändigheten, beslutat ingå äktenskap, dock tvekande, antingen det vore lämpligast att förmäla sig med en infödd eller en utländing, aflägsen eller närboende, en tvekan som synnerligen berodde på den skada, som tillskyndats England genom drottning Marias giftermål med konung Filip, hvilket medförde förlusten af Calais. Drottningen kunde således ej gifva något annat svar än det hon gifvit, ett svar som för öfrigt var öfverensstämmande med både hennes och konungens fördel. Det kunde nämligen hända att, då konungen sett drottningen, hennes person ej behagade honom, och det skulle vara mindre angenämt för henne att få stå tillbaka, »a matrimonio recedere». Brötes ej bandet, skulle en skilj - aktighet i lynne medföra mera ondt än godt.
NILS GYLLENSTJERNA. OLJEMÅLNING Å GRIPSHOLM.
Huru man nu fattar drottningens berörda svar å Eriks frieri, ingalunda kan det fattas såsom någon uppmuntran. Alldeles utan anledning var dock ej Erik att så tyda följande bref, som drottning Elisabet den 4 maj 1561 aflät till honom:
»Om jag icke erkände den särdeles stora förbindelse, hvari jag står till Eders Härlighet för Dess mig städse visade bevågenhet, skulle jag i sanning illa uttryckt hvad jag känner. Därför bjuder jag dig, för detta uppriktiga hjärtelag,
Källa: Project Runeberg ·