Sida 100
— 94 -
hafva, såBom föga lämpliga, mer och mer kommit ur bruk^ Ensamt fru jämte familjenamnet (i utanskrifter på bref o. d. jämväl förnamnet) anses fullt tillräckligt.
Anm. 2. I fråga om qvin-liga titlar, som utmärka befattningar och yrken, förekomma dylika ändelser endast i några ord, som icke motsvaras af maskulina börds- eller ämbetstitlar, t. ex. Iconstnärinna, lärarinna, prest-inna, sångerska och sångarinna, sätterska, tvätterska. Eljest nyttjas de maskulina formerna äfven om qvinnor, t. ex. artist, botanist, doktor, filolog, filosof, kandidat, klockare, organist (orgel-nist), professor, seminarist, tele-grafist. ~
Anm. 3. I några fall nyttjas om qvinnor maskulina och feminina former ömsevis, t. ex. författare o.författarinna, konstnär o. konstnärinna, poet o. (sällan) poetissa, skald o. skaldinna.
Anm. 4. Åndelsen -inna förekommer äfven i några djurnamn, t. ex. björninna, lejoninna (Gsv. ^ »lejinna»), tigrinna, varginna, åsinnna.
5. Sammansatta substantivs kön bestämmas i regeln af sista sammansättningsleden. Undantag äro bl. a. attribut, n., men tribut, m.; beskärm, n., men skärm, m.; förakt, n., men akt, f.; ledamot, m., af mot, n.; muskedun-der, m., men dunder, n.; notvarp, n., men varp, m.; vittnesbörd, n., men börd, f. (liksom innebörd, nederbörd, uppbörd)', ögonblick, n., men blick, m.
84. Nysvenska snbstantlTS böjning.
1. För praktiskt ändamål indelas substantiven, hvad deras böjning vidkommer, lämpligast i fem deklinationer, efter sina ändelser i nom. plur.:
l:a på -or: flickor, sagor;
2:dra på -ar: dalar, näringar;
3:dje på -er: vänner, saker, partier, gymnasier;
4:de på -n: riken, bin;
6:te, som har plur. lika med sing.: band, köpare, ordförande, belgier.
2. Substantiven med plur. på -or äro till största delen tvåstafviga femininer på -a; men samma ändelse hafva jämväl åtskilliga en- och tvåstafviga femininer på konsonant, dels några med dubbelformer (på -a och på konsonant), dels ett och annat enstafvigt på konsonant: byw (byxa), flagg (flagga), hyll (hylla), kos (kosa), yx (yxa), åder (ådra) ; ros, vad (tjockben; ^irvad, not., pl. vadar), våg, Åfven toffel har plur. -or: tofflor (af en äldre sing. toffla).
Anm. 1. I hvardagsspråket får man stundom höra pappor, af pappa, i analogi med mammor, af mammja.
Anm. 2. Åndelsen -ériplur. hafva tre- och fyrastafviga femininer på -ia med ton vigt på tredje stafvelsen från slutet (an-tepenultima): cikoria, historia (best. f. historien), materia (ma-terien) och msdia äfvensom akacia, fuchsia, pelargonia m. fl., hvilka senare dock stundom
