Sida 8
engelska th i thin, thank o. s. v. (uti isländska ord). Aa är i danska språket det vanligaste tecknet för å-ljudet. Á uti isländska ord, t. ex. Hávamál, uttalas olika af olika personer: som å, som au eller som a. Se 12. I. Anm. 1.
6. A-ljudet skrifves i svenska ord alltid med a.
Anm. 1. I några franska låneord tecknas det, efter o, stundom med i, t. ex. boudoir, för boudoar. Stafningen med a har dock blifvit mer och mer vanlig. Ex. lavoar, moaré, repertoar, reservoar, soaré, toalett, trottoar.
Anm. 2. I andra franska låneord skrifves a-ljudet med e, t. ex. en (i en corps, en rage o. d.), entusiasm, pendant, pendyl, pensé, rendera, sensibel. Många sådana ord uttalas dock enligt svenska språkets lagar, t. ex. accent, departement, element, moment (del af en paragraf), supplement. I några har skrifningen lämpats efter det franska uttalet, t. ex. komplimang (Fr. »compliment»), momang (ögonblick, Fr. »moment»), talang (Fr. »talent»).
Se vidare 36.
Anm. 3. Aa såsom tecken för långt a förekommer numera endast i några namn, t. ex. Gyllenhaal, Haak, Staaff (utt. »stav»); Aachen, Aavasaksa (Avasaxa), Baalbek (Balbek). — I st. f. »Aaron» bör skrifvas Aron.
Anm. 4. Af ganska många ord finnas dubbelformer med a och med å eller med a och med o, bl. a. garkoppar (vid sidan af gårkoppar), skank (jämte skånk), kånka (jämte kanka), våffla (jämte vaffla), årta (jämte arta), honing och honung (jämte hannog, i bibelöfvers.).
7. E-ljudet skrifves med sitt eget tecken. Jfr Ä.
Anm. 1. Långt e får i ganska många ord — synnerligen familjenamn —, som sluta på e, en och er, med tonvigt på sista stafvelsen, accenttecknet ', t. ex. Bromé, Herkepé, Linné; Almén, Aurén, Carlén, Franzén, Karlén, Lovén, Rosén, Sundén, Wirsén, Wisén; Galilén, Judén; Banér, Regnér, Tegnér; abbé, agré, allé, armé, attaché, cicisbé, defilé, entré, epikuré, exposé, farisé, figuré, frikassé, glacé(-handskar), hebré (men vanligen hebreer), idé, kafé, kamé, komité, koryfé, kupé, livré, matiné, portepé, protegé, pygmé, roué, supé, trofé, tupé; patén, selén, silén, och likaledes hälst: brodér (-söm; men brodera), fanér, filtrér(-apparat), manér, repetér(-ur), revidér(-ark) m. fl. d. Jfr bestämda formerna i sing. af subst. alm, karl, ros, sele, sil, best. f. plur. af sund, subst. linne, ide, vokativus af adj. arm, namnen Hansen, Oden, Ullner o. s. v. samt orden broder-land, maner (Lat. manes), presterlig, ypperlig, vetterlig o. d.
I en stor mängd ord på betonadt e, en och er nyttjas intet accenttecken, t. ex. fe, te; Eugen (Eugène), fenomen, fotogen, hellen, heterogen, homogen, kapten, syren; kruserlig, probersten, tornerspel m. fl.
Anm. 2. Det stumma e, som i slutet af vissa franska ord
