Sida 70
— 64 -
ordnade, att förkortningen slutar med en konsonant, som, när ordet skrifves fullständigt, har vokal närmast efter sig. Ex. Edv. (icke »Ed.»)för iBüfvard, Fr. eller Fredr. (icke »Fred.») för Fredrik, pl-eller plur. (icke »plu.») för plw ralia. Dock tecknas ibland to. = torsdag, till skillnad från t. = tisdag.
Anm. 2. Såsom förkortningstecken nyttjas punkt, utom när ordets sista bokstaf ingår i förkortningen, i hvilket fall antingen kolon eller intet tecken sättes. Se ofvan exempelvis br., d:r och i st. f. — Semikolon bör aldrig nyttjas såsom förkort-ningstecken.
Anm. 3. I löpande text böra ej två eller flere olika (större) förkortningar ställas omedelbart invid hvarandra. I stället för »d. v. v. pastorn», »han är ex-minigter, d. v. s. f. d. minister», ;i>den s. k. k. svenska afund-fijukan», »f. d. t. f. borgmästare» bor man skrifva d. v. (dåv.) vice pastorn eller dåvarande v. pastorn, det vill säga f. d. minister eller d. v. s. före detta minister, den s. k. kongl. svenska afundsjukan, f. d. tillförordnad borgmästare.
Anm. 4. En förkortning bör ej delas på två rader.
Anm. 5. Bruket att beteckna fiubstantiviska pluralformer genom dubbelskrifning af sista konsonanten i en skrifEörkortning, t. ex. »docc.»=
