Sida 135
- 129 -
segras). Jfr äfven Arméerna sVogos många gånger och Arméerna hlefvo slagna många gånger.
2. Hos verba deponentia förekommer stundom ett presens participium, som får passiv ändelse , när det är fristående, men aktiv form, när det nyttjas attributivt. Ex. Hinnandes sitt löfte, skänkte han tusen kronor till de fattiga. En åldrande man bör icke spela ung.
I st. f. pres. partic. af nalkas användes annalkande.
Dylika participier, särdeles pas-sivformema, böra dock nyttjas sparsamt. De kunna ock med lätthet undvikas. I st. f. »min-nandes» kan man säga ihågkom-mande, i st. f. »all honom vederfarande orättvisa» skrifve man . .. skeende orättvisa, i st. f. »hoppandes att» nyttje man t hopp att 1. under förhoppning att.
3. »Partic. preter., i sin söndring från supin. städse utan -s, supplerar likväl det depo-nentiala temat och är 1. sjelf-skrifvet i sådana verb, der den aktiva formen har samma betydelse som den depon., t. ex. af-unda, afundas, afundad; hämna, hämnas, hämnad; 2. vanligt, der -s kan utbytas mot pron. refl., t. ex. närmad, lyckad[\'\, tårad, artad, nöjd, gift, men ej »ängslad»; 3. mindre vanligt, der formen på -s står ensam: man har t. ex. vederfaren, vederfådd (ej mycket i bruk), rädd (begagnadt som adj.), vredgad, åldrad, när-slägtad m. fl., men icke »umgängen», »blygd», »styggd», »djerfd»,
Linder, Sv. språkets behandl.
»hoppad», »vistad» m. fl.» (af umgås, blygas, styggas vid, djerf-vas, hoppas, vistas). Se Rydqvist, Sv. spr. 1. I. 484.
I st. f. lyckad (af lyckas) kan man i de flesta fall nyttja bra, god, lycklig, i st. f. trefven (af trifvas) flitig, idog, och i st. f. vederfaren kan man skrifva skedd, händ eller timad. Åldrad kan i prosa alltid ersättas med åldrig, gammal, bedagad.
112. Sammansatta verb rätta sig i böjningen efter det ord, som utgör sista sammansättningsleden. Bebygga, förebygga, om-tillbygga, uppbygga o. s. v. konjugeras som bygga; af-hugga, halshugga, sönderhugga som hugga. Några sammansättningar afvika i detta fall från de enkla verben, men endast till utseendet, enär de antingen äro bildade af sammansatta substantiv eller utgöra efterbildningar från andra språk. Jfr afkunna och varkunna {-ade, -at) med kunna {kunde, kunnat); antvarda {-ade, -at) med varda {vardt, vordit); befalla {-de, -t) med falla {föll, fallit); befara {-ade, -at), frukta, med fara {for, farit); beskära {-de, -t) och oskära {-ade, -at) med skära {skar, skurit); bevara och förvara {-ade, -at) med vara {var, varit); bevilja {-ade, -at) med vilja {ville, velat); förgifta {-ade, -at) med gifta {gifte, gift); förvärfva {-ade, -at 1. -de, -t) med värfva {-ade, -at); hushålla {-ade, -at) med hålla {höll, hållit); oqväda {-ade, -at) med qväda {qvad 1. qvädde, qvädit); tillvälla sig
11
