Sida 51
- 45 -
säsong, talang, talong, terräng, transparang, träng, vaggong, volang.
Anm. 2. Somliga mera eallan förekommande låneord med äng-ljud skrifvas nästan alltid som i urspråket, bl, a. en (i en corps, en rage, en suite), entresol, entusiasm, gamin, genre, gentil, pen-dant, pendyl, pensé, pension, rendera, sensibel, timbre.
Anm. 3. Alla låneord på -ion äfvensom en mängd dylika ord på -on uttalas med slutet o och n samt skrifvas i öfverensstämmelse dermed, t. ex. antifon^ bastion, beton, chablonj champinjon, ciceron, citron, cyklon, dragon, epigon, eqvation, exekution, fason ifaqon), federation, galon^ garnison, illumination, illusion, introduktion, kanon, kapitulation, konklusion, kujon, melon, motion, nation, patron, pion, pluton, portion, ranson, reception, rekapitulation, reparation, reson, situation, spion, sqvadroni telefon.
Anm. 4. Efter olika uttal skrifves fronton eller frontong, piston 1. pistong, ponton 1. pon-tong.
Anm. 5. I en mängd låneord på -ens och -ent uttalas dessa ändelser som äns och änt, icke som angs och ang, t. ex. accent, accidens, audiens, departement, element, eqvivalent, evident, in-dolens, indolent, intendent, kongruens, korrespondens, korrespondent, moment (del af en paragraf), patent, patient, permanent, potens, pretendent, qvittens, sentens, supplement, temperament.^ tendens.
2. Med n framför k i samma grundstafvelse, t. ex. blink, länk, rynka, sinka, samt framför d, s och t i åtskilliga låneord, t. ex. abandong, allians, annons, arrogans, finans, survivans, vakans, charmant, vigilant.
3. Med g före n i samma grundstafvelse, t. ex. agn, fägna, (icke »fängna»), lugn, signa, Tegnér.
Anm, I ordet lugnt, neutrum af adj. lugn, är gn tecken för ön^-ljudet.
88. Långt vokalljud betecknades fordom ofta: a. genom vokalers dubbelskrifning, b. genom h efter vokaler (se 21. Anm. 1 o. 2) och c. genom (stumt) e (företrädesvis efter 0. Detta bruk är längesedan öfvergifvet, utom i vissa tillnamn, bl, a, Graan, Gyllenhaal, Åmeen, Kleen, No-reen, Friis, Boos, Soop, Ruuth, Bååth, Rääf, Böös; Dahlgren, Svahn, Lehnberg, Sohlman; Fries, Liedberg, Siegbahn, Piehl, samt, hvad dubbelskrifningen angår, några får ortnamn, bl. a. Boo, Råà och Trää.
Anm. I många danska och norska namn (liksom ock i de flesta andra dylika danska och norska ord) är e stumt efter vokal, t. ex. Lie, Moe (men hörbart i Due, Thue m. fl.).
Anm. 2. Förr skrefs alltid Tibordty> (af böra) till skillnad från adv. bort.
89. Beteckningen af långt (dubbelt) konsonant-ZyticZ.
A. Dubbelskrifning bör användas
