Sida 84
- 78 -
3. Ofta i längre satsföreningar mellan försats och eftersats. Ex. Emedan Gustaf II Adolf, som 1632 stupade vid Lützen, utförde härliga och evigt minnesvärda bragder, så har han, med bättre rätt än mången annan, blifvit kallad »den store».
Anm. I kortare satsförenin-ningar af detta slag användes nästan alltid komma.
4. Stundom emellan satser, hvilka, ehuru sins emellan gi*am-matiskt sjelfständiga och icke sammanbundna genom konjunktion, dock stå i ett närmare logiskt sammanhang. Ex. »Med humle brygges mjödet, ej blott med honung; lägg stål i svärd och allvar i leken, konung!» (Tegnér).
Anm. I sådana fall nyttjas eljest kolon eller punkt.
5. Mellan grupper af ord (och siffror) samt mellan satsförbindelser, hvilka innehålla flere bisatser, mellanmeningar e. d. Ex. / Småland finnas nio städer: Kalmar, Oskarshamn, Ve-stervik, Vimmerby, Borgholm; Vexiö; Jönköping, Eksjö och Grenna. (Obs. länen.) Salomos ordspr. 2. 6; 3. 11; 10. 1. Hit väntas en mängd dägtingar: professor A., som nu har ferier; kanslirådet B., hvars semester nyss börjat; landtbrukaren C., en munter yngling, som troligen blir vår rolighetsminister; och måhända kammarherre D.
Anm. Man undvike slöseri med detta skiljetecken! Det bör t. ex. icke användas mellan samordnade satser (framför och, samt
eller äfvensom), icke i st. f. kolon eller tankstreck, icke såsom förkortningstecken efter initialbokstäfver i namn [t. ex. »G; F; Carlsson»].
58. Kolon (:) nyttjas
1. Framför direkt anföring, som har anföringsord framför sig. Ex. Gud sade: »Varde ljus!» Femte budet lyder: Du skall icke dräpa!
2. Framför indelningar, exempel, förklaringar, bevis o. d. Ex. Partiklarna äro af tre slag: prepositioner, konjunktioner och interjektioner. Det finnes många slags löfträd: al, alm, ask, björk, bok o. s. v. År 1309 valdes två påfvar: en i Rom och en i Avignon. Under drottning Elisabet tillväxte England icke blott i yttre storhet: äfven dess inre. tillstånd förbättrades.
Anm. När ord eller satser, hvilka stå såsom exempel, förklaringar o. s. v., föregås af orden exempelvis, till exempel, nämligen, såsom o. d., nyttjas icke kolon, utan i dess ställe komma. Ex. Somliga städer, t.' ex. London, Paris, Wien, Newyork och Peking, äro mycket folkrika. — Enstaka ord och satser, anförda såsom exempel, bevis o. s. v. (parentetiska appositioner), inneslutas vanligen af kommata. Ex. En enda varelse. Gud, är allvis. Ett sakförhållande, attX. aldrig skryter med sig sjelf, är högeligen an-märkningsvärdt. Jfr Komma (56. A. 10).
