Sida 71
— 65 -
ningstechen, omsägningatecken, et-tecken, förklaringstecken, dito-tecken och qvantitetstecken.
Nägra af dessa tecken användas för mycket olika ändamål. Se t. ex. Punkt, Kolon och Tankstreek.
Pausernas längd vid nedan-nämnda skiljetecken har blifvit angifven på följande sätt:
komma.............. 1
semikolon........... 2
kolon ............... 3
punkt .............. 4,
d. v. s. att vid komma göres så långt uppehåll, som behöfves för att säga ett, vid semikolon så långt uppehåll, som behöfves för att säga ett, två o. s. v.
Biktig interpunktion är af den allra största vigt. En persons sätt att nyttja skiljetecknen är en ganska tillförlitlig gradmätare på hans bildning, eftertanke och ordentlighet.
Korrekt satsbildning är ett nödvändigt vilkor för god interpunktion. En sådan försvåras eller omöjliggöres genom fel mot satsläran.
Att högt och omsorgsfullt uppläsa hvad man skrifvit främjar skriftecknens rätta bruk.
Mycket ofta gifva samma ord olika mening med olika interpunktion. Det är t. ex. stor skillnad mellan ett mindre^ vackert rum och ett mindre vackert rum, mellan den andra^ vackra flickan och den andra vackra flickan, mellan Pröfva nu, Åtle! och Pröfva nu Atle!, mellan Den karlen är så god som två, medborgare och ... så god som
Linder, Sv. språkets behandl.
två medborgare, mellan Ingen din like^ Garibaldi, sett och Ingen din like Garibaldi sett.
— Vid en omröstning år 1714, då det var fråga om att göra prinsessan Ulrika Eleonora till regentinna, lär en person hafva skrifvit: »Att anmoda hennes kongl. höghet nekar jag intet är det henne och riket nyttigti», hvilket med olika interpunktion blir antingen : Att anmoda h. k. h. nekar jag intet^ är det [= om det är] . .. eller: Att anmoda . .. nekar jag. Intet [= icke] är det. ..
— Ett särdeles åskådligt exempel i samma afseende utgöra följande verser, som uppgifvas vara ett af en domare afkunnadt utslag i ett tvistemål:
»Om nådig fröken det gamla aset^ Den gamle hästen^ begrafva vill. Så må hon veta: det hörer rac-
kam.
Och ej vällofliga rätten tilh, hvilka ord få en helt annan mening, om man sätter komma efter »fröken», men ej efter »hästen».
— Märk äfven följande tvetydiga förklaring: »k« jag af honom lånat en summa penningar erkännes icke utan skäl fordrar han liqvid.ii
53. Punkt (•) sättes
1. Eftér afslutade perioder, som innehålla ett påstående; således efter meningar, som icke utgöra direkta frågor eller äro utrops-, önske eller uppmaningssatser. Ex. Nya sanningar röna i början motstånd» Jfr Semikolon (67. 4).
Anm. 1. När en direkt anfö-ring slutar inuti en mening, sättes
5
