Sida 165
- 159 -
Noreen, Om språkriktighet, sid. 22 (Nordisk tidskr. 1885, s. 398).
134. ÄDvändbara stamformer hafva i ofvau (188) nämnda fall företräde för afledda ord.
Brus, sans och sus äro bättre än »brusning», »sansning» och »susning». Så äfven i de flesta fall beröm, företag, jagt, ridt, traf för »berömmelse», »företagande» , »jagande», »ridande», »trafvande» o. s. v. Djup må i allmänhet nyttjas hällre än djuphet. Djuplek har en något olika bet.
185. Förstafvelser.
Vissa förstafvelser (prefix), särskildt af, be och för, nyttjas mycket ofta onödigt i en mängd ord. I st. f. »afbränna» (bränvin), »afdansa» (en dans), »af-dricka» (en skål), »afdöd», »af-hålla» (ett möte; jfr afhålla någon från något och en afhål-len person), »aflossa» (ett skott), »afporträttera», »afsaknad», »af-sjnnga» (sånger), »afskildra», »af-äta» (en middag; jfr Oxen har af ätit gräset i hagen) säge man bränna, dansa, dricka, död (af-liden), hålla, lossa, porträttera, saknad, sjunga, skildra, äta, och i st. f. »bedåra», »bedöfva», »befläcka», »befrämja», »befukta», »bejaka», »belura», »beläglig», »beprisa» , »bepryda», »bepröfva», »beskruda», »beskymfa», »bespörja», »bestyrka», »besvika» o. d. bör man nyttja dåra, döfva, fläcka, främja, fukta, jaka, lura, läglig, prisa, pryda, pröfva, skruda, skymfa, spörja, styrka, svika o. d. Onödiga äro jämväl »be-afsigtiga», för åsyfta, »beediga».
f. edfästa, »begunstiga», f. gynna, »besälla», f. lyckliggöra. I st. f. »föraf skeda •, »fördölja », »förflytta», »förglömma», »förhindra», »förhyra», »förhärja», »förkränka», »förmala», »formedelst», »förmärka», »försmäda», »försåga», »försälja», »förändra» o. d. säge man af skeda, dölja, flytta, glömma, hindra, hyra, härja, kränka, mala, medelst, smäda, såga, sälja, ändra. Öfverflödiga äro ock »anfräta», i. fräta, »anfukta», f. fukta, »ansamling», f. samling, hopande, »fortbestånd», f. bestånd, »uppbevara» (T. »aufbewahren»), f. förvara, gömma, »vanlytt», f. lytt, »åt-vama», f. varna.
Mången skrifver »befordra» och »beständig», då främja och ständig vore lämpligare. Det heter dock alltid befordras till ett ämbete, beständig i sin tro o. s. v.
Äfven sådana vidunderligheter som »befjäsa», fjäsa för, »befärga», färga, »begjorda», c»m-gjorda, »begyckla», gyckla med, håna, »behedra», »behurra», »berådslå», »beröka» påträffas i såväl äldre som nyare skrifter. Jfr Viktor Rydberg, Tysk eller nordisk svenska? (Sv. tidskr. 1873, s. 498 o. f.)
Anm. 1. Särdeles i poetisk stil användas fjädrad, kransad, silfrad, skräckUg, vingaà o. d., i stället för befjädrad, bekransad, silfver glänsande, jörskräck-lig, bevingad, o. s. v. Jfr »en lagrad (lagerkrönt) veteran i vet-Uts sold». (Tegnér.)
Anm. 2. Man akte sig noga för att utelemna förstafvelser
