Sida 117
preposition (af), brukas föga, lagom, nog, tjogtals, hundratals, tusentals o. d. ganska ofta. Ex. Det är föga utsigt, lagom tid, nog föda, tusentals menniskor.
Anm. 2. Såsom adverbial (i predikativ ställning) kunna naturligtvis adverb af ifrågavarande slag användas. Ex. Nu låter det annorlunda. Det båtar föga. Bladen sitta skiftevis (icke »skiftevisa»).
90. Felaktiga eller obehöfliga adjektivformer äro bl. a. »ensammen» o. »ensamna» för ensam, ensamma, »fordna», för forna (jfr 18. Anm. 6.), »fransysk», f. fransk, »galig, f. galen, »idke1ig», f. idelig, »oöfvervinnerlig», f. -vinnelig, »yppen», f. öppen.
Anm. Om enkannelig och evinnelig såsom biformer till enkannerlig o. evinnerlig se 29. Anm. 3.
91. Af fornspråkets adjektivändelser märkas följande.
a. -er (egentligen nom. sing. mask.). Ex. Lösker dräng och rätter man (lagtermer), länderman (en som har land, jordagods, i förläning, af adj. lendr), dummerjöns, ungersven, nyter (plur. nyta och nytra). Jfr Nya psalmb. 207. 8.; 261. 4 (glader) o. 230. 7 (trygger).
Anm. 1. I många svenska landskapsmål och stundom i skrift brukas denna ändelse alltjämt, ungefär på samma sätt som i fornspråket, men i alla kasus. Flerstädes nyttjas den äfven i femininum. Ex. »En fattiger gosse och en fattiger flicka». »En snygger klädning». »Om här man skulle fuller bli, så är det ju förlåtligt». (Wennerberg).
Anm. 2. I amper, bister, bitter, butter, dyster, fager, läcker, munter, nykter, smäcker, säker, tapper, vacker, vitter, yster m. fl. hör -er till stammen. Derför plur. ampra, bistra o. s. v.
b. -a, (fem. sing.). Ex. Med arga list.
c. -o (dat. sing. neutr.) qvarstår i flere uttryck, t. ex. af forno, från ondo, i allo, i allo lande, i godo, i mörko lande, med godo eller ondo, till fullo, till godo, å nyo.
d. an (egentligen ackus. sing. mask.) förekommer i vissa uttryck, bl. a. döma ohördan, för jämnan, i allan stad (Nya psalmb. 49. 5), i ljusan låga, i rättan tid, till ljusan dag, å sagdan dag. Jfr Nya psalmb. 207. 6.; Jer. 13. 1. Se vidare Rydqvist, Hist. språkf. s. 24 o. f.
e. -om (dat. sing. mask. och dat. plur.). Ex. Lyckan står dem djerfvom bi. »Dem fattigom varder predikadt evangelium». »Dem orenom och otrognom är intet rent» (Tit. 1. 15). »I hafven hört, att dem gamlom sagdt är: Du skalt icke dräpa». (Matt. 5. 21). På samma sätt med några obestämda pronomina. Ex. Det är ej allom gifvet, att ... Allt i allom. Androm till exempel. Hvarjom och enom.
f. Ett neutr. plur., som till formen är lika med obest. formen sing. mask. och fem. Ex. All kreatur. Ond exempel. (Tala) stor ord. Stulen svin. »Med mång ord talar vår lagman ej för
