Sida 123
- 117 -
en drufklase åt hvar och en af sina kamrater eller åt hvarje kamrat,
A nm. 2. Till undvikande af missförstånd är det stundom nödvändigt eller förmånligt att för innehåll af ifrågavarande slag välja andra uttryck. I st. f. »Han bad honom hjelpa honom» (== att han skulle hjelpa honom) kan man säga Han bad honom om hjelp.
Anm. 3. »I vissa stående, liksom formelartade talesätt» har bruket af possessivt i stallet för pèrsonligt pronomen blifvit så vanligt, att det näppeligen kan stämplas som fel, t. ex. »lägga något på sitt ställe»,* »lemna någon i sitt värde, åt sitt öde», i stället för »på dess ställe», »i hans (hennes, dess) värde», »åt hans (hennes, dess) öde». Många författare undvika dock äfven sådana vändningar. Jfr 8S. 1.
»jPrdn grammatikens sida*, yttrar Rydqvist (Hist. språkf. s. 44), »fcan» — nämligen »i fråga om den allmänna regeln för begagnandet af re-flexivt och oreflexivt pronomen, i de fall då skiljaktigheten mellan dem är ögonskenlig — »ingen dagtingan gälla i afseende på underkännandet af en uppenbar felaktighet, i strid ej mindre mot det äkta fornspråket än med det nu lefvande hvar-dagstalet, för att icke nämna logikern.
Anm. 4. Synnerligast i riksdags- och kanslistil finner man ej sällan fullkomligt onödiga af-vikelser från ofvannämnda regler.
t. ex. »konungen med dess uppvaktning»; »kollegierna hafva af-gifvit deras utlåtande».
4. Som reciprokt pronomefi nyttjas hvarandra (1. hvarann, icke »hvarannan» 1. »sig»).
5. De possessiva pronomina ändas i plur. på -a: mina, dina, sina, våra, edra, I vokativ ställning förekommer dock i mask. vanligen mine (Mine bröder! Mine herrar!); men jämväl i det fallet nyttja åtskilliga framstående talare och författare formen mina. Jfr 101* 1.
99. Demonstratiya oeh de-terminatiya pronomina.
1. Denne {denna, detta, dessa) är demonstrativt pronomen och har, när det står såsom bestämning till ett substantiv, detta i obestämd form. Ex. Denne man är redlig och allmänt aktad {icke »Denne mannen . ..»). Denna tafla är vacker {icke »Denna taflan ...»). Hvad skall blifva af detta barnf {icke »... detta barnet?»). Dessa herrar tala bra {icke »Dessa herrarna ...»).
Anm. 1. I mask. sing. har detta pronomen merendels formen denne, när det syftar på en manlig individ, men eljest nyttjas denna. Ex. Denne affärsman är hederlig. Denne gosse är tio år gammal. Denna hatt är för stor. Denna häst är utsliten, — I det äldre språket finner man ofta, i nyare skrift mera sällan, pluralformen desse, företrädesvis om maskulina substantiv med naturligt kön. Ex. Desse {dessa) herrar förtjena vår aktning.
