Sida 129
- m -
Verbet.
105. Yerbeiis bdjnlng.
1. I skrif språket och det högtidligare muntliga föredraget göres i presens iudikativus och im-perativus samt imperfektum af de starka och, hvad andra personen vidkommer, jämväl af de svaga verben skillnad mellan singularis och pluralis. Det heter alltså: Jag {du, han) kallar, vi kalla, I kallen, de kalla; han gick, de gingo; Tackom och lof-vom (= låtom oss tacka och lofva)! Gån! Jag sökte, vi {de) sökte, I sökten. Afvikelser i dessa afseenden betraktas såsom fel. Jfr 107. Anm. 1.
I samtalsspråket, äfvensom uti tal och föredrag af mera enskild art, nyttjas tämligen allmänt en-talsformerna äfven för pluralis, således: Vi {ni, de) läser {gick, for, sprang); Ni läste; Det skall {ska) vi ej tala om; Sök! (till flere personer).
Det bör likväl ihågkommas, att uttryck sådana som GKf oss tid! och Låt oss gå! pä detta sätt kunna innehålla dubbelmening.
Säkerligen kommer i en icke aflägsen Eramtid skrifspråket att i nämnda afseende utveckla sig till öfverensstämmelse med talspråket.
Störande och obehagligt är att om subjekt i pluralis och om flere subjekt i singularis höra en stän* dig blandning af entals- och fler-talsformer. Jfr 119.
2. Med afseende på böjningen indelas verben, för praktiskt ändamål, lämpligast i fyra kon-jugationer (böjningssätt). Ex.
I. Kalla, kallar, kallade, kallat.
II. a. Böja, böjer, böjde, böjt.
Böra, bör, borde, bort.
Välja, väljer, valde, valt.
b. Söka, söker, sökte, sökt.
c. Hända, händer, hände,
händt.
Mista, mister, miste, mist.
SäUa, sätter, satte, satt.
III. Gry, gryr, grydde, grytt,
IV. (Med flere klasser, allt efter olika vexelljud).
a. (t, a, u). Brinna, brinner, brann, brunnit,
b. {ä, a, w). Bära, bar, burit.
c. {a, o, a). Fara, for, farit.
d. {i, e, i). Lida, led, lidit,
e. {y,ö,u). Flyga, flög, flugit,
f. {u, ö, u). Gjuta, göt, gjutit.
g. (Med oregelbundet vexelljud). Bedja, dräpa, falla, förgäta, gifva, gråta, gräfva, hålla, hafva, ligga, låta, löpa, qväda, skälfva, tiga, varda, vräka, äta. Se vidare 113-—116.
h. (Utan vexelljud). Komma, sofva och heta (se 5).
3.1 andra konjugationen finnas några verb med j som aflednings-bokstaf och med öfvergångsljud (omljud) i pres. inf., imperat. o. partic. äfvensom i pres. indik. och konj. samt med återgångsljud (återomljud) i imperf., supinum och perf. partic. Ex.
Glädja, gläder, gladde, gladt.
Välja, väljer, valde, valt.
