Sida 147
— 141 —
sällan sås. pres. eller imperf. ind.
Värdigas, värdigades, värdigats. Värja, värjde, värjt (Gsv. »varde,
vart»). Värpa, värpte, värpt. Väæa, väæte (Gsv. »vax»), plur. väæte 1. vuæo, väæt (vuæit; jfr subst. väæt). Perf. partic. vuæen. Jfr fullvuxen 1. full-väæt o. välväæt Yfvas, yfdes, yfts. Pres. yfves
0. yfs.
\yrade, yrat (om feber-Yra < sjuka).
\yrde, yrt (om snö o. d.). Ysta,^ ystade, ystat 1. yste, yst. Åka, åkte, åkt (dial. »åkade, åkat»).
Älta, ältade, ältat (dial. »älte, ält»).
Ånga (tränga), 'mtv.,ängde, ängt. Ärja (plöja), ärjde, ärjt (dial.
»årde, ärt»). Öda, ödde, ödt. Öfverskygga, öfverskyggde, öf-
verskyggt. Jfr Skygga. Öfvervara, öfvervar, öfvervarit. Presens fattas. I stället kan man nyttja bevista, deltaga
1, vara närvarande vid o. d. Öka, ökade, ökat (ökte, ökt).
Pres. ind. ökar {öker), 117. Af ålderdomliga verbalformer äro några omtalade i det föregående. Se t. ex. 105. 3. Anm. 5. (om afledningsbokstaf-ven j), 105. 6. (om starka verbalformer; jfr 118—116) samt 106. 2. Anm. o. 108. Anm. 2. (om äldre former af pres. ind.). — Här må tilläggas, att ännu pä 1600- och 1700-talen -t och -st förekomma såsom personaländel-
ser i 2:dra pers. sing. af presens och imperf. ind. Ex. kant, skalt och viHl)t; blef st, lågst, lätst, togst, värst {vart, vast), vetst och äst för kan, skall, vill, blef, låg o. s. v.
118. Latinsica verbalformer framträda ej sällan i svensk skrift, exempelvis följande, af hvilka många nyttjas substantiviskt.
a. Infinitivus presens aktivum. Ex. Esse, vara. »Det var han>/ (Dumbom), »som skillna'n fann emellan esse och non esse». (Kellgren). Meme'nto mön! Tänk på att dö (på döden)!
Anm. Uttrycket »vara i sitt esse» är en efterbildning af det franska »étre à son aise».
b. Infinitivus perf. aktivum. Ex. Recept sse, »att hafva mottagit» ; mottagningsbevis.
c. Pres. ind. aktivum. Ex. Debet, »han (hon) är skyldig»; skuldräkning, skuld. Deficit, »det fattas»; brist. Fäbula döcet, »fabeln lär»; deraf hemtar man den lärdomen att. .. Fäcit, »det utgör»; ett genom räkning funnet tal. Kredit (Lat. crèdit), »han (hon) betror»; tillgodohafvande i räkning. Ne'^scit occäsum, »den vet icke af (känner icke) någon nedgång» (om nordstjernan). Kla-mämus (Lat. clamämus), »vi ropa»; jämmer, olåt, stoj. Non possumus, »vi kunna icke»; (påf-ligt) afslag på en anhållan. Te Déum laudämus! »O Gud, vi lofve Dig!». Vestigia te*rrent, »spåren skrämma». Nömina sunt odiösa, »namn äro förhatliga»; »inga namn!»
