Sida 238
person. »Lägga vigt vid», i st. f. lägga vigt på. »Lägga grunden till ett förfall», i st. f. undergräfva en ställning e. d. »Slå upp sina bopålar», i st. f. slå ned sina bopålar. »Störa sambandet», i st. f. rubba (försvaga) sambandet, rubba (störa) sammanhanget o. s. v. »Understödja en söndring», i st. f. främja en söndring. »Med de snaror han utlade för andra gräfde han sig sjelf en grop», i st. f. I de snaror han utlade för andra fastnade han sjelf eller: I den grop han hade gräft för andra föll han sjelf. »Hos N. N. har fosterlandskärleken slagit djupa rötter och brinner med full låga». »I sitt samvete har han en mask, som kastar en mörk skugga öfver hans lif». »Rätt liknar jag ett tröskadt agn, jag liknar höstens sky, Som himlens vreda vind skall sönderjaga». »Evangelii ljus är en brunn, ur hvilken vi böra hemta utsäde till en sköld mot satans gift».
2. Vid användning af metonymien — en trop, som uppstår derigenom att orsak sättes i st. f. verkan, egenskap i st. f. person eller sak, och tvärtom — är mycken varsamhet af nöden. Han har läst hela Virgilius (= alla Virgilii skrifter); Må himlen (= Gud) bevara oss!; Hela landet deltog (= Alla menniskor i landet deltogo) i hans sorg o. d. äro vanliga och tillåtliga metonymier; men det går t. ex. ej an att skrifva: »Den sjuke presidenten var ämbetsverket till skada» i samma bet. som »Presidentens sjukdom var...». Ej häller: »Den fallne Gustaf Adolf sporrade svenskarnas mod», i st. f. Gustaf Adolfs fall... o. s. v.
3. Man akte sig för att missbruka den trop, som kallas synekdoke och som består deri att en del sättes i stället för det hela, ett konkret i st. f. ett abstrakt, eller tvärtom. Det är både uttrycksfullt och vackert, särdeles i poetisk stil, att skrifva: Hafvet vimlar af segel (fartyg); Vargen är ett rofdjur (i st. f. Alla vargar äro rofdjur); Rättvisan var stum; äta sitt bröd i sitt anletes svett; »Niding, vill du mörda sömnen?» (Tegnér) m. m. d. Äfven de hvardagliga uttrycken få ett brödstycke (en befattning); ha tak öfver hufvudet; sätta fötterna under eget bord (hafva eget hem) äro lättfattliga och goda. Men det är både oriktigt och smaklöst att skrifva t. ex.: »Napoleons ärelystna själ blickade mot purpurn».
150. Framställningssättet (stilen) bör lämpas efter innehållet och ämnet.
