Sida 119
— 113 -
h. ('US komparativus neutr.). Ex. MajuSyBtdrre, mindre.
i. 'issimns, -a, -um (superlativus mask., fem. och neutr.). Ex. EæceUenttssimus o. gene-ralVssimus (hvilka i svenskan nyttjas substantiviskt). In am-plfssima forma, i vidsträcktaste form, »i de mest berömmande ordalag». Collegium privatissi-mum, enskild föreläsningskurs för en eller några få åhörare.
Anm. Superlativer äro jämväl ma'ximus (po'ntifex ma\ri-mus, öfversteprest i det forntida Rom), siümmus {summus epi'sco-pus, »högste biskop»), ultimus, »den siste:^, den som innehar andra hedersrummet vid en promotion, med afseende derpå att sådana fordom gingo sist i processionen. Femininform af ultimus är ultima, »sista», hvilket användes substantiviskt i bet. »sista stafvelsen i ett ord». Jfr Ultima T(h)ule, yttersta Norden. Neutralformer i sing. äro maximum och minimum (båda i svenskan substantiviska). Flürima är neutr. plur. af plürimus, mest, störst till antalet {plürima vota, de flesta rösterna).
93. Den italienska superla-tiyftndelsen -issimo förekommer adverbielt i bl. a. forti'ssimo, mycket starkt (musikt.), piant's-simo, mycket svagt (musikt.), och speltermen nulWssimo (nol-IVssimo),
Räkneorden.
94, Nysvenska former.
1. Såsom taltecken nyttjas i allmänhet de s. k. arabiska
Linder, Sv. språkets behandl.
siffrorna: i, 2, 3 o. s. v.; men ej sällan förekomma jämväl de romerska siffertecknen:
I, II, III, IV, V, VI, VII,
1. 2, 3, 4, 6, 7, VIII, IX, X,XI, XII, XIII, XIV,
S, c9, 10, 11, 12, 13, 14, XV, XVI, XVII, XVIII, XIX, 15, 16, 17, 18, 19, XX, XXI, XXII, XXIII, XXIV, 20, 21, 22, 23, 24, XXV, XXVI, XXVII, XXVIII, 25, 26, 27, 28, XXIX, XXX, XL, L, LX, LXX,
29, 30, 40, 50,60, 70, LXXX, XC, C. D, M.
80, 90, 100, 500, 1000. Ex. LVI = 56. IC = 99. CCCIV = 304. MLXXXVIII = 1088. MDXII = 1512. MDOCCLXXXVI == 1886.
2. Stafningarna tretton, sjutton, nitton samt trettio, sjuttio och nittio äro riktigare än »tre-ton», »tretio» o. s. v.
3. Tjugo är en lämpligare form än »tjugu». — Åtminstone ) i skrift böra nio, tio och tjugo nyttjas hällre än nie, tie och tjuge.
4. De förkortade formerna tretti, fyrti, femti, seæti, sjutti, J;/ åtti och nitti {icke »trettie>^V^ »fyrtie» o. s. v.) kunna, utom N,
i högtidlig stil, nyttjas lika väl ' som trettio, fyratio (fyrtio), femtio o. s. v. ^
5. Grundtalsformema hundra och tusen äro bättre än hundrade och tusende.
6. Bäst torde vara att skrifva ^àgge (jfr båda),
