Sida 174
- 168
af -et. Jfr Rydqvist, Sv. spr. 1. II. 389.
189. Om sammansättning och afledning.
1. Svaga feminina på -a uppträda såsom första sammansättningsleder på flere olika sätt, samma ord ofta i olika former.
a. I stamformerna: enkhus {-lek, -år), flickskola, gathörn {-pojke, -sångare), gåtbok {-full, -lik), kyrkbibel {-bok, -byggnad, -bänk, -dörr, -musik, -straff, -tagning, -tjuf, -vaktare, -vall, -väg m. fl., hvilka äfven hafva formerna kyrkobibel, -bok o. s. v.), kyrktorn (men domkyrkotorn), klockslag, qvinfolk {-kön), reskassa, tungband, vismakare, åskmoln.
b. Med -u: gatufrid {-reglering), ladugård, rådstugurätt (o. rådstugerätt), saluhall (jfr Forns v. »sala», försäljning).
c. Med -o: helsobrunn {-sam), kyrkobalk {-betjening, -bön, - fader, -gård, -lag), kyrkoherde (jfr dial. »körkherre» o. Fsv. »kirkio-hærra»), qvinnodrägt {-frid, -ha-tare), stämmoböter, tungomål, villospår, ärofull. Jfr 85. c.
Anm, 1. Äfven andra ord än fem. på -a uppträda i sammansättningar med ändeisen -o: födsloarbete {-smärta, -vånda; jfr födelsebygd, -dag o. s. v.), förfallodag o. förfallolös (trol. af neutr. förfall; jfr^ Gsv, »förfallsdag» o. »-lös»), -^lagodag {-visa), lärobok {-dikt, -sal, -sats, -stol, -verk; jfr lärgosse), predikoförhör {-gåfvor, -prof.
-samling, -sätt, -ton; predikstol), pröfvosten {-tid jämte/?rd/-ningstid), svaromål (i enlighet med det riktigt bildade käromål, af kära, klagan), tuktomästare {-ris) äfvensom vattugata {-man, -minskning, -siktig, -sot; jfr Rydqvist, Sv. spr. I. II. 105).
Anm. 2. De stundom förekommande formerna »sedelära», »sidovördnad» (icke af subst. sida, utan af en gammal partikel; se Rydqvist, Sv. spr. 1. II. 333), »skiljo-bref» (»-märke», »-väg»), »stödjo-staf» o. »vädjobana» skrifvas numera vanligen och riktigare sedelära, sidvördnad, skiljebref {-märke, -väg), stödjestaf o. vädjebana. Se Rydqvist, Sv. spr. 1. V. 53—56.
Anm. 3. Giftoman, giftorätt o. giftostämma (se t. ex. Jordab. 16. 3) äro regelrätta bildningar af fornsv, fem. gifta {gift), som bl. a. betyder gifvande, gåfva (jfr »utfligt», »hemgift»), giftermål o. arrende af jord.
Anm. 4. Talspråket, synnerligast allmogens språk, röjer större böjelse än skrifspråket att utstöta ändelserna -u och -o. Ex. »häl(8)sam», »körkgår», »lagår» (för »ladgård»). Äfven i skriftföre-komma »kyrkherre», »ladgård» (hos Runeberg m. fl.), »rådstu-rätt» (f. »rådstugrätt») m. fl. d.
Anm. 5. Af Ital. villa bil-»las villagata {-qvarter, -stad o. s. v.).
d. Med -e (i st. f. -o); brynje-klädd, enkedrottning {-kassa, -sorg, -stånd), oljeberg (liksom oljefärg, -målning, -slagare), ondskefull, rådstugerätt {-stufverätt)
