Sida 53
~ 47 -
allmänneligen ^ndtoget, ^ enkel-skrifva endast m och n samt naturligtvis j, som alltid tecknas enkelt, fifven när det är långt. Ex^gömde, gömd, gömt (af gömma), tomt (af tom), kände, känd, känt (af känna), grant (af grann),
Deremot: Snabbt (af snabb); hyggde, byggd, byggt (af bygga), (af trygg)', bräckte, bräckt (af bräcka), räckte, räckt (af räcka), flackt (af flack), tjockt (af tjock); fyllde, fylld, fyllt (af fylla), spillde, spilld, spillt {fdspilla), fullt (affull) ; knäppte, knäppt (af knäppa), slappt (af slapp); torrt (af torr); kysste, kysst (af kyssa), hvasst (af hvass).
Jfr blygdes, blygts (af blygas), blygt {fA blyg); bräkte, bräkt (af bräka), vräkte, vräkt (af vräka), slakt (af slak), klokt (af klok); kylde, kyld, kylt (af kyla), fult (af ful); svepte, svept (af svepa), djupt (af djup); stort (af stor); lyste, lyst (af lysa), löst (af lös).
A n m. 1. I obestämda formen sing. neutr. af adjektiv och parti-cipier pà dd skrifves långt Mjud med dt, t. ex. berådt (moà), före-tedt (af företedd).
Anm. 2. Man skrifver ^rör^fö o. bragt (af bringa), sagd o. sagt (af säga) samt i analogi dermed lagd o. lagt (af lägga) äfvensom måste o. måst (jfr miste, mist).
Anm. 3. Rätt många teckna i ofvannämnda fall äfven I enkelt, således sält (af säll), stälde, stält; nndra de tre nu nämnda samt g, t. ex. stygt (af stygg), bygde, bygt o. s. v.
Enligt ett förslag af »Nordiska rättstafningsmötet 1869» skola
alla ifrågakommande konsonantljud i nämnda fall skrifvas med endast ett tecken, t. ex. knapt, hvast, tjokt (af tjock), släkte (af (af släcka). Detta förslag har af några antagits oförändradt, hvaremot andra hafva biträdt detsamma med den ändringen att de beteckna långt ^-Ijud med ck {tryckt, af trycka), under det åtskilliga beteckna jämväl «-ljudet med två 5-tecken {kysstetiikyssa). Ännu flere modifikationer finnas.
I alla händelser måste naturligtvis dubbelskrifning ske, när tvetydighet skulle uppstå genom enkelskrifning: fullt {af full, till skillnad från fult, af ful), kallt (af kall, till skillnad från kalt, af kal), visst (af viss, till skillnad från vist, af vis) o, s. v.
D. Långt konsonantljud, som fprekommer efter vokal tillsammans med två eller flere andra konsonantljud i samma grundstafvelse, tecknas med enkel konsonant, såvida icke det långa ljudet är k, i hvilket fall man '' skrifver ck. I adjektiv, som bildats af nomina propria, ingå dessa i regeln oförändrade. Ex. herska, klipsk, lapsk, skotskt, spotsk, stäldt, trolsk {icke »herrska», »klippsk» o. s. v.); (en sammansvärjning har) upptäckts; Bemadottska grafchoret, Cru-sellska melodier. Jfr katolsk och kreolsk, i hvilka I är kort, samt brottslig, köttslig, rättslig,skydds-Ung o. d., hvilkas I tillhör en annan stafvelse.
40. Yid konsonantsmöteii i sammanskrifna ord akte man sig noga för att oriktigt utelemna
