Sida 9
förekommer efter i och é, bör uteslutas, när dessa ord nyttjas i svenskan. Ex. allé (Fr. »allée»), entré, farmaci, figuré, filosofi, gelé, kemi, matiné, moaré, soaré, teologi.
Anm. 3. Under sång insmyger sig lätt ett tonlöst e framför vissa konsonanter. Man får höra »belomma», »försevinna», »gelädje», »pelåga» o. d. Sådana fel böra omsorgsfullt undvikas.
Anm. 4. Æ och œ, såsom tecken för e i främmande ord, äro, utom i flertalet af latinska och forngrekiska personnamn samt i några moderna familjenamn, numera bortlagda. Man skrifver adeqvat, demon, diet, egid, Egypten, ekonomi, Eolien, eon, eqvator, Etiopien, Febus, febuseri, federation, Fenix, fenomen, fetös, konfederation, Kresus, lyceum, Marie (kyrkogång), medicine (doktor), mecenat, mesogötisk, paleontologi, pedagogik, penitens, prefekt, prelat, premium, preposition, presens, present, preses (icke »adæqvat», »dæmon», »ægid», »Ægypten», »Ætiopien», »præfekt»,»œkonomi», »phœbuseri», »Phœnix» o. s. v.).
De efter tyska språket bildade formerna »ökonomi», »ökumenisk», »föbuseri» o. d., för ekonomi, ekumenisk o. s. v., äro alldeles förkastliga.
Anm. 5. I den mån æ och œ upphört att nyttjas såsom tecken för enkla vokalljud, har det ock blifvit obehöfiigt att genom trema (diëresis) beteckna, att e efter föregående vokal icke tillsammans med dessa utgör en diftong, utan har sitt eget ljud. Ex. Ismael, Israel, Joel, koefficient, oboe, ortoepi (ortoëpi), poem, poet. Dock utsättes trema i Aëreus, aërolit, aërostatik, faëton, maëstro m. fl. Äfven tecknas af några Claës, ehuru endast a höres i uttalet.
Anm. 6. Bevista, emellan, emellertid, emot (deremot, hvaremot, emottaga), frontespis, fylkeskonung, Fåfnesbane, gredelin, lemonad, märkesman, Oden, redikyl (retikyl), regemente, spenat, spets, sveklig äro att föredraga för »bivista», »imellan» (»emällan»), »imellertid» (»emällertid»), »imot», »frontispis», »fylkiskonuog», »Fåfnisbane», »gridelin» o. s. v. Jämför styckena om ä-ljudets teckning med e, 13. II., särskildt d. och e.
8. I skrifves i svenska ord alltid med sitt eget tecken. Jfr J och Sje.
Anm. 1. I några franska låneord på -in betecknar det ä-ljud, t. ex. bulletin, gamin, gobelin, point, velin. Många sådana ord skrifvas dock på svenskt sätt, t. ex. bassäng, dykräng (Fr. »ducrin»).
Anm. 2. Numera torde vara obehöfligt att medelst trema (diëresis) utmärka, när i efter föregående vokal utgör ett eget sjelfljud. Ex. Isai (»Isaï»), Kain Sinai, tein (»teïn»).
Anm. 3. I vissa mera ovanliga tyska och engelska låneord, samt i några personnamn tecknas i-ljudet, på tyskt eller engelskt sätt, med ie eller ee: liebhaber. Fries, Friesen, Spiegelberg; spleen, sweepstake, Meek.
