Sida 106
- 100 -
fæst 1. fæsti), i handom, i him,-lom (egentl. »i himlarna»), lagom (af lag, egentl. »i lag», med måtta, hvarken för mycket eller för litet), i löndom {Q,t Gsv. Zönrf, döljande), sinrnji (»tusen sinom tusen» = tusen gånger tusen, af Gsv. sin, gång; jfr någon^m, någon gång, D. »ingenstwdc», »någen^wrfc», »trewnrf^tyve» = tre gånger tjugo).
h. I det äldre språket, liksom i de flesta landskapsmål, hafva neutra pä vokal (utom öga och öra) ingen särskild pluraländelse, hvadan man ofta får se och höra fup^stendöjae, spänne, stycke, bi, bo o. d. äfven såsom pluralformer. Jfr 84. 19.
Anm. På 1600- och 1700-talen nyttjades i detta fall stundom -r som pluraländelse. Den nuvarande ändeisen -n kom icke mera allmänt i bruk förrän omkring 1750.
86. Bland fornformer af sub-stantiT med slutartikel må nämnas följande.
a. -om (dat. sing.). Ex. (Se i) andanom, (dö i) herranom, (på) vägenom,
b. -ns och -ens (efter genitiver på -a och -s, i mask. och neutr.). 'Etx. Andans (Jblt^H),herr ans (nattvard), hjertans (lust); dagsens (sanning), fridsens (evangelium), lamsens (vrede), landsens (fader), lifsens (bok), ljusens (barn), mörksens (gärningar), riksens (ständer).
c. -ne (dat. sing. fem.). Ex. (I) trone, (på) ändalyktene, (i den) ängdene samt (i) förstone och (på) sistone (af första och
sista, betraktade sås. substantiv).
Anm. Till denna ändelse fogades i gammalsvenskan ofta genitivmärket s. Ex. Lyckones dar. Menniskones son. Verldenes synder. Årones konung.
d. Om -um och -om se 85 g.
e. -omen (dat. plur. i alla genus). Ex. Pr estomen (= för presterna). »Judomen (= för judarna) en förargelse och grekomen (= för grekerna) en galenskap». Menniskomen. Barnomen.
87. Af frftmmande substan-tiviska numerus- och kasus-ftndelser må nämnas följande. A. Latinska och grekiska.
a. -US (nom. mask. o. neutr.). Ex. Ansgarius, Bacchus, Berzelius, Cartesius, CeWberus, He-si^odus, Homèrus, Horatius, Ja-köbus (Lat. Jacobus), Magnus, Mårius, Olaus, Petrus, Pilatus, Svebilius, Topelius; census, cirkus (Lat. circus), èforus (Lat. ephorus), fgsikus (Lat. physicus), kasus (Lat. casus), kümulus (Lat. cumulus), mèdikus (Lat. medicus), modus, nimbus, numerus, patrö-nus, tyfus (Lat. typhus); co'rpus, genus, opus, po"ndus och tempus, hvilka i svenska språket nyttjas äfven i dat. o. ack.
Anm. 1. Af de här uppräknade maskulina substantiven och andra dylika hafva många i gen. sing. -i, och af några förekomma i äldre skrifter samt i vissa ännu alltjämt stundom nyttjade latinska uttryck äfven dat. -o, ackus. -um, vok. -e och ablativus -o samt plur. -i. Ex. Paulus, Pauli, Paulo, Paulum, Paule,
