Sida 216
ning» (D. »overbevisning») of-vertygolse (se lél. 17.); »öfver-bärande» (D. »overbærende»), öfverseende fördragsam; »öfver-gifven» (D. »övergiven»), uppsluppen, yster (se 141. 17.).
7. Sfisom exempel pà antagliga nybildningar mà nämnas bodlånga, bazar; gångbana, trottoar; mellan folklig, internationel; namnsyssla (A. Hedin), sinekur; ortvänja, acklimatisera; rundskrif-velse, cirkulär; skede, period; skämtlynne (O. B. Svahn), humor; veæelbruk, cirkulation.
8. Olämpliga nybildningar och efterbildningar frän främmande språk äro exempelvis »afstam-ling», ättling; »andig», andlig; »begeistring» (T. »begeist-rung»), hänförelse, hänryckning; »dikterisk» (T. »dichterisch», af »dichter», skald, poet), poetisk; »eldsolycka», eldsvåda: »ersättare», suppleant; »hemskefull» (Stagnelius), hemsk, fasansfull; »missbilliga», ogilla; »missgynnande», ogynsam; »muntration», munterhet, förlustelse; »munvinkel », mungipa; »obegagne-1ig», oanvändbar, obrukbar; »oför-hàllsmässig» (obs. »förhållande»), oproportionerlig; »omisskänbar», omisskännelig; »opàklaglig», oklanderlig; »sjelfransakelse», sjelfpröfning; »skuldenär», gäl-denär; »stadman», ställföreträdare; »uppbevara» (T. »aufbewahren), förvara, tillvarataga, taga vara på, gömma; »vingelkärra», velociped.
145. Om sammanhang och tydlighet 1 framst&lln Ingen.
1. Mellan särskilda stycken (afdelningar) och meningar böra
finnas naturliga öfvergångar, så att framställningen icke blir tvär (abrupt).
2. I en mening (period) böra ej inrymmas satser eller satsdelar, som äro alltför olikartade till sitt innehåll. Det är exempelvis olämpligt att skrifva: »Herr ö. är fetlagd, men glad»; »Runeberg är Finlands ypperste skald, och han var en skicklig jägare»; »Gefle är en betydande handelsstad, och der var 1869 en stor eldsvåda»; »Född 1812, utmärkte sig Carl Säve genom grundliga insigter i de nordiska språken».
3. De särskilda delarna af hvarje mening måste så anordnas, att de icke kunna hänföras till andra ord än dem, till hvilka de rätteligen höra. I st. f. »Universitetsundervisningen skötes af professorer, adjunkter och docenter, som företrädesvis taga yngre studerande under sin led-' ning» bör det heta: ... o/ professorer, adjunkter och docenter, af hvilka de senare ... eller:. . . docenter. Det är företrädesvis de senare . .. (Relativbisatsen står tydligen som attribut endast till ordet »docenter».) I st. f. »Mæcenas grundlade ett tidehvarf af frid och lugn, hvilket var väl behöfligt» skrifve man: ... frid och lugn. Riket hade i sanning behof af både det ena och det andra e. n. d. »Det första Tegnér på Rämen grep sig an med var att studera grekiska», i st. f. Det första Tegnér grep sig an med på Rämen var .. . eller: Att /Studera grekiska var det för-
