Sida 211

emellertid icke nödvändiga och kunna lätt undvikas. Ex. Kejsaren beslöt, att reformationens anhängare, om de ej återkallade sina villomeningar, skulle...

17. Ett mycket ofta förekommande fel är att vid indirekt anföring nyttja samma ordföljd som i direkt anföring. Ex. »Han påstår, att det är icke sant», i st. f. ..., att det icke är sant.

143. Stilistiska anvisningar.

All skriftlig och muntlig framställning bör vara riktig (korrekt) i logiskt, grammatiskt och lexikaliskt afseende, innehålla rent språk, vara otvetydig och åskådlig, flärdlös, kortfattad (koncis) och kraftfull, fri från missljud samt lämpad efter innehållet i hvad som skrifves och talas.

144. Om språkets renhet.

1. Under vanliga förhållanden må ingen nyttja andra ord och uttryck än sådana, som vunnit häfd och således kunna förutsättas vara till form och betydelse kända af dem, till hvilka de riktas. Man bör alltså i regeln undvika såväl utländska och föråldrade ord och talesätt (barbarismer och arkaismer) som dialektegenheter (provinsialismer) och nybildningar (neologismer).

Till följd af den menskliga odlingens framåtgående måste dock i hvarje lefvande språk ständigt ske förändringar: erforderliga uttryck för nya begrepp införlifvas med språket, olämpliga ord bortrensas eller utbytas mot bättre, obehöfliga ord öfvergifvas.

Nya ord erhåller vårt riksspråk genom anlitande af allmogemålens, de öfriga nu lefvande nordiska språkens och fornspråkets tillgångar, genom lån ur främmande tungomål samt genom nybildningar.

2. Ur Sveriges landskapsmål hafva, icke minst under de senare årtiondena, många förträffliga ord upptagits i de mera bildade samhällsklassernas språk, och ännu ymnigare skördar kunna hemtas från dessa fält. Här nedan uppräknas åtskilliga provinsord, af hvilka endast några få hittills varit synliga i skrifter på riksspråket.

Åfländig, adj., sluttande. Afstymmelse, f. (plur. -r), spår, lemning, återstod. Aglig, adj., farlig, fruktansvärd, förskräcklig. Anstygg, adj., vederstygglig, vedervärdig. Armflus, n. (pl. =), manschett. Bränna, f. (-or), svedjeland, sved. Bröttel, m. (-tlar), (mindre) ruin, t. ex. förfallet hus, stenmur, vall e. d. (Lat. »rudera»). Bösta, v. (böste, böst), bulta. Böstel, m. (-tlar), klappträ. Dabba sig, v. (-ade, -at), förplumpa sig, bära sig dumt och tölpigt åt. Dabbig, adj., tafatt, tölpig. Dåsa, v. (-ade, -at), vara dåsig (»gå, ligga, sitta och dåsa»). Elaking, m. (-ar), elak menniska. Fortfaren, adj., fortfärdig, rask, hurtig (jfr småfaren). Framsagd, adj., djerf i att uttala sin mening. Fässing, m. (-ar), madrass, stoppad med halm eller hö. Föte, n. (-n), strumpfot, strumpläst. Gef, f. (-fvar), portion hö, omsvept med

Skannad sida 211