Sida 11
somnambul, statut, superb, tabulatur, temperatur, textur, tinktur, tonsur, tribun, tribut.
Jfr 11. Anm. 2.
Anm. 2. Ordet tjuf har i uttalet biformen »tjyf», som dock ej får nyttjas i skrift.
Anm. 3. Formen Muhammed (Mohammed) är bättre än Muhamed (Mohamed).
Anm. 4. Många ord med u hafva tillika former med o eller å. Jämte bud, duga, hug, spunta, sula, surdin, trupp och upp finnas sålunda båd, dåga, håg, spånta, sordin, såla, tropp och opp, utan skilnad i betydelse.
Anm. 5. Jämte skjul nyttjas skyl, i något olika betydelse.
11. Y-ljudet skrifves i svenska ord oftast med sitt eget tecken. Jfr J.
Anm. 1. I vissa fall nyttjas andra tecken för detta ljud.
1. Ü i åtskilliga namn, t. ex. Düben, Günther, Müller; Lützen, München, Nürnberg, Rügen (Rygen), Tübingen, Würzberg.
Orden dyner (sandreflar), gemytlig, grynder, Lybeck, lybeckare, lybsk och tryffel böra skrifvas med y.
2. U i bl. a. justera och obskur, hvilka dock ofta uttalas med u.
3. Uy i bl. a. namnet Kuylenstjerna.
Anm. 2. Följande låneord skrifvas och uttalas med y:
advokatyr, attityd, aveny, blessyr, broschyr, brysk, byst, chevelyr, dekonfityr, dispyt (men disputera), dressyr, etyd, exaktityd, frisyr, garnityr, glasyr, gravyr, kalkyl, konfys, kostym, kutym, legym, lektyr (läsning), lyx, molekyl, parfym (icke »parfüm»), paryr, pendyl, plattityd, plym, polityr, pryderi, rankyn, rekryt, revy, staty, tortyr, turnyr, uvertyr (eller ouvertyr), vestibyl (l. -bul), volym, vy.
Jfr 10. Anm. 1.
Anm. 3. Ynka och ynklig äro biformer till ömka och ömklig.
Anm. 4. Fyrtio och kyrka hafva i uttalet, men icke i skrift, biformerna »förti» och »körka».
Anm. 5. Styfbarn, -bror, -fader o. s. v. skrifvas stundom stjufbarn o. s. v., men uttalas sällan annat än med y.
12. Å. Af å-ljudet finnas två slag: ett slutet och ett öppet å. Inom landskapsmålen äro dessa ljud tydligt skilda, men i det vårdade samtalsspråket hafva de mer och mer sammanflutit. Det slutna å tecknas i allmänhet med å, men i ganska många ord med o, som jämväl är tecken för ljudet o, samt i enstaka fall med ô, aa, au, eau och ot.
I. Med å tecknas
A. Långt å-ljud i de flesta fall, särskildt i slutet af ord
