Sida 16
- 10 -
dogm, ekonom^ epilog, epok, filolog, filosofi fond, genealog, gondol, gongong, horoskop, kalott, kalsonger, kapott, karhol, karott, kartong, katalog, katastrofs klor, kloroform, kondor, korderoj, kronisk, kupol, loge (utt. »llsch»), logisk, logis (utt. »làsji»), lord, matador, metafor, meteor^ mikroskop, misantrop, moll, monolog, monopol, oboe, oktav, onkel, ortodox, polygon, pop^ prolog^ proper, rob, rond, salong, aportd, strof, symbol, symptom (1. symtom), teleskop (icke »teloskop»), teolog^ trop.
Anm. 1. I enstaka namn betecknas d-ljudet med aw, och i några låneord med o, t. ex. Nauckhoff, Taube; depot (1. depot% dom (domkyrka), fantom, rol (rol 1. roll), Deremot hotell {icke »hötel»).
Anm. 2. I norska och danska familjenamn bör, äfven i svenska skrifter, aa bibehållas såsom tecken för d, t. ex. Aall, Aasen, Kirkegaard. I andra ord plägar man i dylika fall utbyta aa mot ä, hvilken bokstaf ofta nyttjas jämväl i norska och danska skrifter.
Anm. 3. Om aa såsom tecken för a, se 6o Anm. 3.
18. 1. I. i-ljudet tecknas i svenska ord i regeln med a. Sà torde bl. a. följande ord böra skrifvas, ehuru många bland dem.
särdeles de som hafva tecknet
ofta stafvas med e Andäktig, angenäm, befängd, belägen, belåte, benägen, beqväm, beskäftig, beskällare, njäbba, ""bjäfs,
«(fota-)yöWe, Hjällra, Hjärt, Hjäase, (skrif-)èZdcjb, Hlände^ . Mänga, bläs, bläster, borgenär, bräm, bräsma, brätte^ Häckasin, bäcken (neutr.), bäfva, bäfver, bägare, Hägge, ""bälg, bälta, bälte, bängel, bärling, Hämsten,
Härsärk (ber-
särk), bäst, bättre, drägg, dräll, drätsel, dväljas, ^dvärg, däck, ^däckel, ^däcker, dädan, däfven,
däglig (1. dej-
lig),
däka, däld, däst, elände, evärdlig, fjäder, fjäla, ' /jäZi(iallabet.), fjälla, fjälster, fjär (»när och
fjär»), fjärd, fjäril, fjärma, fjärmare, fjärmast, fjärran, fjärsing, fjäs,
^ k denna lista finnas några ord, som förf. icke utan tvekan här uppfört. Bland dessa må i främsta rummet nämnas bägge och tvägge (jfr 18. II. f.) samt gärna och gärning (jfr jem\ håller, hållre och hälst Hfr eller), jåm-, jämn och jämte, ämbete, ängel och ärke- äfvensom prägel (jfr 18. II. d.). Till och med alla orden på hj {hjähha m. fl.) skulle utan våda kunna inrymmas bland undantagen (18. II. b.).
