Sida 87
~ 81 -
8 tusen). 1682^1882 (= från ocb med 1682 till och med 1882). 1856^3 (= från och med 1856 till och med 1863). Kl, 12-^ e, m.
8. Emellan namnen på ändpunkter och hufvudstationer i samfärdslinier. Ex. Gefle^Falu-banan, Ångbåtslinien Stockholm -^Kalmar^Lybeck. (Deremot: »Ångfartyget Linné har afgått till Björneborg, Kristinestad och Vasa».)
9. I s. k. tmetiska konjunktioner och propositioner, när de ej förekomma i grammatiskt sammanhang. Ex. Hvarken—eller. För^skull,
Anm. 1. I vanliga fall behöfves icke tankstreck efter punkt, frågetecken och utropstecken, ej häller i slutet af meningar och stycken.
Anm. 2. Slösa ej med tankstreck och tillse särskildt, att ej många sådana med olika betydelse få plats i samma period eller i ett sammanhängande stycke! Detta skiljetecken bör ej häller nyttjas i stället för kolon, semikolon eller komma,
B. Dubbelt tankstreck nyttjas ofta såsom parentestecken. Se Inneslntningsteeken (59).
61. Anföringstecken 1. citationstecken (»...»,"...„,'...') nyttjas vid början och slutet af ordagranna citat, såväl omkring hela meningar och satser som kring enstaka ord och uttryck (boktitlar, nybildade eller ovanliga ord och vändningar m. m.). — Om framför citatet står ett direkt anföringsord, sättes efter Linder, Sv. språkets behandl.
det senare ett kolon. — När en anföring står inuti ett annat stycke, som har citationstecken, nyttjas antingen sådana tecken af annat slag eller enkla apostrofer. Ex. Herr prosten talte: ^^Döbeln är en hedning'^ Författaren till skaldestycket'^Vladimir den store'' är Stagnelius. Arkitekturen har blifvit kallad "en frusen musik", "Det är", skref min bror, "ingen olycka att vara fattig", »Någon aning nu föll honom in ... 'Dammar det ej', sade han, 'på vägen f Skäller icke Herkules vidgHndf'» (A. M. Lenngren). Jfr Kolon (58. 1).
Anm. 1. Stundom, ehuru numera ej ofta, sättes anföringstecken framför (ibland jämväl efter) hvarje rad i ett citeradt längre stycke.
Anm. 2. Om i början, i slutet eller inuti ett citat ord utelemnas, hvilka anses vara för läsaren bekanta eller äro för tillfället obe-höfliga, plägar man sätta några streck eller punkter i stället för de uteslutna orden. För öfrigt må i citat inga ändringar eller uteslutningar göras. Om endast början af en mening elldf ett längre stycke anföres och allt det ÖPriga utelemnas, är det bäst att, der citatet slutar, sätta o. s. v. eller etc.
Anm. 3. Ett vanligt fel är att sätta citationstecken omkring indirekt anföring, ehuru ordformer och satsföljd äro ändrade, nya ord tillagda o. s. v. Man får ej skrifva: Herr prosten sade, »att Döbeln var en hed-
6
