Sida 173
- 167 -
tivieka former: -fingrad o. -fing-rig, -halsad o. -halsig, -hufvad
0. -höfdady hårig o. -hårad, -kaf-tig o. -kåftad, lockig o. -lockad (»grönlockad». Tegnér), -munt o. -mynt, -näsig o. -näst, -sinnad, -sint o. -sinnig -åra (»femtiàra minneshögtid»), -årig o. årlig. Det heter behjertad o. god-hjertad samt hjertlig, men öppen-hjertig; bredmunt och stormunt, men harmynt; höghalsad(klåd-ning); trehö/dad; oppkäftig; trubbnäsig, men uppnäst; välsinnad, ondsint, vansinnig o. s. v. I många fall gäller dock knappast någon annan regel än den att företräde lemnas åt den ändelse, som välljudet kräfver. Så nyttjas om hvarandra långfing-rad o. långfingrig, tjockkäftad o. tjockkäftig, långörad o. långörig, ädelsinnad o. ädelsint m. fl. d. — Jämte -tänd (-tändt, -tända,
1. -tändta), af tand, förekommer -tänt (-tänta). Åfven det senare kan försvaras. Jfr 1. — Man skrifve alltid -hylt (finhylt, grof-hylt, icke »-hyldt») o. muntlig (icke »mundtlig»). — Jfr C. E. Schwe-der. Om sammansatta ord i svenska språket, s. 49 o. f.
4. En mängd adjektiviska låneord förete hvarjehanda egendomligheter. hvilka måste noga uppmärksammas, i synnerhet af dem, som ej studerat främmande språk. Exempelvis må nämnas: ana-kreo*ntisk (jfr genit. »Anakreo*n-tis», af »Ana'kreon»), arteriel (af »artèr», pulsåder), atheniensisk (af »Athen»), atomfstisk (af »atom»), dietetisk (och dietisk, af »diet»), ciceroniansk (af
»Cicero»), fabulös (af »fabel»), fioskulös (af »floskel»), heroisk (af »beros»), kadaverös (af »kadaver»), kaotisk (af »kaos»), martialisk (af »Mars», romersk krigsgud), medikamentös (af »medikament»), ministeriet (af »minister» o. »ministèr»), mirakulös (af »mirakel»), musikalisk (af »musik»), patriarkalisk (af »patriark»; jfr »monarkisk», af »monark»), prelaten sisk (af prelat»), problematisk (af »problem»), provinsiel (af »provins»), skandalös (af »skandal»), spasmodisk (af »spasm»), systematisk (af »system»), teatralisk (af »teater»), tumultuös (af »tumult»), voluminös (af »volym»).
138, Gammaldags adjektiviska afledningsändelser äro -og
i-ug), -ul och -ot (-ut), af hvilka de två förstnämnda undantagsvis förekomma i nu för tiden brukliga ord: ajvog (»bära afvog sköld mot fäderneslandet»; »af-vogt sinnad»; jfr a/vig, med annan bet.), biltog (biltug), fredlös (»Kanske i sanden vräkas tillbaka Fritjofs, den biltoge vikingens, ben». Tegnér), gissug (hvar-dagsspr.), idog, flitig, ohemül, otillbörlig, och alla tre ofta i det äldre språket: hungrog (t. ex. Hes. 18. 16), sedug (Tit. 2. 5), stenog (5 Moseb. 21. 4), väldug; brokdt, fläckot och spräcklot (1 Moseb. 30. 35), krokot (Doma-reb. 5. 6), nakot (Hes. 16. 24), skallot (3 Moseb. 13. 40), tokut (Lasse Lucidor). Jfr D. broget, spraglet, skallet o. d. — G«v. -og och -ot samt Nysv. -ig motsvaras i landskapsmålen mycket ofta
