Sida 46
- 40 -
lutherdom, luthersk {icke »Luter», »luterdom», »lutersk»), Ruth, Tham, Thomander, Thorild, och i några ortnamn: Athen (1. Aten, icke »Aten»), Marathon (1. Maraton), Thehe (1. Tehe) m. fl.
Anm. En mängd ord (dels nordiska, dels af främmande börd), som fordom, med eller utan grund i härledniiigen, skref-vos med th, stafvas nu ofta och rättast med endast t, bl. a. anatem{a), antipati, apotek, aritmetik, atlet, bibliotek, eter, etik, etisk, hypotek, hypotes, katarr, kateder, kategori, kateter, katolik, matematik, myt, mytisk, ortodox, ortografi, patetisk, patologi, patos, sabbat, sympati, te {icke »the» 1. »té»), teater, tema, teologi, teori, term, termometer, tes, tonfisk, tordön, torsdag, tron, turs, ty, zenit; Demostenes, Elisabet, Fritjof, Goliat, Jonatan, Judit, Katarina,Matilda, Märta, Natan, Natanael, Fytagpras, Talia,i TeUa, Temistokles, Teodor, Tjalfve, Tjasse, Tjelvar, Tomas, Tor, Tora, Torbjörn, Torkel, Tcyrsten, Torvid, Trym, Ture, Tyra; Etiopien, Gautjod, Göteborg, Svitjod, Tabor, Tessa-lien, Tule, Vestergötland, Östergötland, Jfr 42—47.
4. T och s i förening skrifvas: a. med ts i tsar (1. zar, icke »tzar» eller, »czar») samt i blyerts, . harts, (b\k-)holts, lakrits, qvarts, vits äfvensom, af många, i förnamnen Baltsår, Fints, Korfits, Maurits, Morits o. d.; b, med z i några svenska familjenamn, t. ex. Hazèlius, Mozart, Sturzen-Becker, samt L tyska namn, t. ex.
Zürich, Zähringen, Leipzig, iSchweiz; c. med zz i grandezza, mezzo (musikterm), intermezzo (läs. »-mätso» 1. »-mässo»), pa-jazzo {pajatso, pajasso), razzia; Mezzofanti; Nizza, Jfr 30. 4.
Anm. I bl. a. engelska och isländska språken finnes ett slags tungspetsljud (modifikationer af d och t), hvilka sakna motsvarighet i svenska riksspråket. I engelskan tecknas båda dessa ljud med th. Uti isländskan tecknas de med 6 och J): det förra motsvarande s.- k. »lent aspireradt t» i engelskan (i t. ex. »thou» och »that»), det senare s. k. »starkt aspireradt t» (i t. ex. engelska »think»). Ex. Har-barMioh (Harbards sång), [-Vaf-}^ruhnismål-] {+Vaf- }^ruhnismål+} (Vaftrudnes sång). Jfr 5.
82. Y betecknar v-ljudet och i enstaka fall /-Hud. Om hv se nedan (4).
F-ljudet skrifves
1. Med v, framför stafvelsens ,vokal i de flesta svenska ord, t. ex. verka, dvala, qvinna, tvång.
Anm. 1. Bokstafstecknet W, w (»dubbelt v») nyttjas i vissa familjenamn : Waldenström, Wal-lenberg, Wallin, Wennerberg, Wetterbergh, Wettergrundh, Wie-selgren, Wikner, Winge, Wisén, Wcem, Wrede, Arwidsson, Beskow, Löwenhielm, Söderwall, Triewald m. fl., och af dem härledda ord, t. ex. waldenströmia-nismen, wallinska psalmboken o. s. v., samt i några utländska ortnamn, bl. a. WestfaUn, Wien, Wismar, Wittenberg, Worms, Würzberg, äfvensom i ett och
