Sida 125
- 119 -
tjenar ej häller någon sådan. I 6t. f. »Blomkronan hos hvitsip* pan har mycken likhet med den hos blåsippan» kan man säga: Hmtsippans blomkrona har mycken likhet med blåsippana eller Blomkronorna hos hviteippan och blåsippan hafva myekenlikhetmed hvarandra, »Här har Ni både fars bref och de från mor» är en dålig vändning i stället for Här har ni både fars och mors bref.
3. Det och detta måste, när de afse någonting foregående eller efterföljande, hänvisa på ett visst ord (i bestämd form) eller en viss sats, som lätt kan underförstås. När man skrifvit en mening, i hvilken dessa ord eller någotdera af dem förekommer, borde man för säkerhets skull aUtid^genomläsa meningen med särskildt afseende på kontrolle-ring af deras riktiga användning.
4. Det får icke ställas såsom formelt subjekt i förbindelse med ett egentligt subjekt i bestämd form. I st. f. »Innan jag visste, att det fans de der redskapen, var jag alldeles redlös» måste man skrifva: ... att det fans sådana redskap ... eller ____ att de der redskapen {sådana redskap) funnos .,.
100. Relativa pronomina.
1. Belativpronomen som kan ej hafva preposition framför sig, men väl kan det stå i samband med en preposition i slutet af satsen. Ex. Den sjukdom, som han plågades af, gaf honom ingen ro. {Den sjukdom han plågades af gaf . . .).
Detta pronomen bör ej häller brukas med afseende på en hel sats. Det måste heta Konung Erik frigaf sin broder Johan, hvilket han sedan ångrade {icke »___som han sedan .. .»).
2. Hvilken, som relativ, må nyttjas till omvexling med som, efter propositioner och eljest för undvikande af tvetydig^t, men annars, så vidt möjligt är, undvikas såsom släpigt. Ex. Hans^r-slägHngar, som nu kommit hitj) och hvilka han ej sett på länge, äro mycket rika. Den förebild, efter hvilken han rättar sig, , .. Fönstren på huset, hvilka vi betraktade, ... I stället för »Det sätt, på hvilket de behandla honom ...» kan man säga Deras sätt att behandla honom ...
3. I äldre skrifter nyttjas ofta der relativt i förbindelse med det determinativa den. Ex. »Den^aUigat gjort hafver, skulle han icke se*, (Ps. 94. 9). >Den der icke är emot oss, han är med ossTf. (Marci 9. 40). Äfven nyare författare begagna detta ord på samma sätt dels för att undvika upprepande af som eller hvilken, dels för att efterbilda gammaldags stil, dels alldeles onödigt.
I denna betydelse bör emellertid ordet undvikas, hälst som det i förbindelse med demonstrativpronomen den mycket ofta nyttjas till förstärkning (såsom ett slags adverbialattribut). Ex. Den der vet inte hvad han säger. Det der är ju alldeles riktigt,
4. Relativpronomen kan — till fromma för välljudet och
