Sida 90
— 84 —
Abel, B., notarie. Skara. „ C., fru. „ Dahn, E., student, Hjo,
Anm. Detta tecken bör ej sättas under andra slags ord eller enskilda bokstäfver, t. ex. & betygslistor, ej häller i stället för siffror, t. ex. å subskriptionslistor, emedan det i sådana ställningar lätt orsakar missförstånd.
72. Qvantitetstecken (—, v^) nyttjas för att utmärka staf-velsers längd eller korthet i vers.
73. Särskilda skriftecken, motsvarande hela ord och uttryck, nyttjas i många andra fall. Sådana tecken äro siffrorna samt räknetecknen + (plus), — (minus) och % (procent) m. fl., vigttecknen: Vb (skålpund) och L^ (lispund) m. fl., kalendertecknen, meteorologiska och geometriska tecken, o. s. v.
74. Om mellanrum i skrift.
1. Afdelningar {stycken) i en skrift skiljas genom tomrum i början af hvarje styckes första rad och ofta, för att utmärka mera betydande afdelningar, genom längre afstånd mellan sista raden i ett föregående och den första i ett följande stycke. Sådana afdelningar betecknas der-jämte stundom genom siffror eller bokstäfver.
2. I dialoger böra de särskilda personernas yttranden begynna ny rad, och i synnerhet om öfvergångarna ej på annat sätt förmedlas, måste tankstreck sättas framför början af hvarje replik.
3. Strofer skiljas genom en eller flere radbredders mellanrum. I skrift, sällan i tryck, sättas stundom jämväl längre streck eller kors (stjernor) mellan stroferna.
4. I hunden stil bör, när utrymmet det tillåter, hvarje särskild vers begynna ny rad.
5. Vid punkt, frågetecken och utropstecken, när de stå i slutet af meningar, bör finnas något större mellanrum än vid de öfriga skiljetecknen.
6. Ingen påbörjad sida må innehålla mindre än två rader (oberäknadt datering, höflighets-uttryck, underskrift m. m. i bref, ansökningar o. d.).
75. Understrykning (med ett eller flere streck) af ord eller bokstäfver sker för att ådraga dem särskild uppmärksamhet. I tryck motsvaras understryknin-ningen af rubrikstil (större typer), fetstil, versaler (typer af stora alfabetet) samt spärrad eller kursiverad stil.
Onödiga understrykningar verka störande i stället för upplysande.
Substantivartiklarna.
76. För slutartikelns användning i appellativa substantiv gälla följande regler.
A. Singularis.
1. Maskulina och feminina substantiv, hvilka sluta på konsonant, äfvensom främmande femininer på betonadt -i hafva -en. Ex. Grafoen (af graf), mannen (af man), stammen (af stam),
