Sida 41
- 35 -
26» N betecknar «-ljudet samt — dels jämte g {ng), dels ensamt — äw^-ljudet. — I spanska språket betecknas nj med h, t. ex. Coruna (läs »korunja»).
iV-ljudet skrifves alltid med n, t. ex. nål, nypon, kände. Långt n skrifves enkelt a* Framför böjnings- och af-ledningsändelser, som börja med konsonant, utom -het» Ord på dubbelskrifvet n bibehålla denna stafning framför böjningsändel-sens 8. Ex. kände, känd, känt, hände, händt; mins (af minnas), qvinsperson, bränhar, qvinlig,sin-' lig, granskap, kunskap, gynsam, missunsam, varkunsam. Deremot brunnsdrickning, brännsår, grannqvinna, rännsnara, sinnrik, spannrem, tennstop, stinnhet, tunn-het m. fl. Uti imperf. af finnas skrifves ömsom fanns och fans.
b* I följande enkU ord: an-(komst, -märka, -taga), den, din (ömsom långt och kort), en (ömsom långt och kort), han, hon, igen, in, kan (af kunna), lön (doldt ställe; jfr Zönn-träd), man (plur. män), ma% (pron.), men (konj.), min (ömsom långt och kort), mun, mån' (bättre månn'), sin (ömsom långt och kort), sven, Sven, ton (handelst.), vän och än.
c» I sammansättningar med och afledningar af ofvan uppräknade ord {munvig, vänfast, manskap, vänlig) äfvensom i följande: all-mänj bränvin (men brännmärka, brännstål), Danmark, Finland, Finmarken, Finspong {-spång), fruntimmer, fänrik, Gunborg, Gunhild, Gunlög, Henrik, Jön-
köping, kungöra, känspak, Linköping, Untyg, länstol {ländstoV), måndag, qvinfolk, qvinkön, ran-saka, runstycke, spanmål, söndag, ungefär.
Anm. 1. I forna tider betecknades långt n ofta med ett streck öfver bokstafven, t. ex. »fina», »saning».
Anm. 2. N bör uttalas framför j, t. ex. i njugg, njure, njuta, Njurling.
Anm. 3. Drottning har i talspråket biformen »dronning», hvil-ken dock ej nyttjas i skrift.
Anm. 4. Fjerdedel har i talspråket och någon gång i skrift biformen fjemdel.
Anm. 5. Vinnlägga bör stafvas med två n.
Anm. 6. Man bör skrifva jämngod, jämnlik, jämnstark o. s. v., derför att ett n höres i dessa ord, åtminstone i vårdadt språk. Deremot jämföra, jäms, jämte o. s. v., i hvilka intet n höres.
Anm. 7. Vanligast och riktigast är att skrifva nämnd (subst. och partic.) samt namn< (supinum af nämna), men hämd.
27. P betecknar p-ljud och stundom, tillsammans med h, f-Ijud samt med s 5-ljud.
P-ljudet tecknas med p, t. ex. på, djup, döpte, klippte, klippt, knappt, öppna, löpning, öppning. Jfr dock B (16. Anm. 3).
Märk orden apelQ. appel), apel-kastady biskop {biskopen, biskopar), bröllop (stundom bröllopp, vanligen brölloppet, brölloppen), isop (men rörsopp), senap, üp-land, Upsala (stundom Uppland,
