Sida 40
- 34 -
Anm. I finska ord nyttjas ofta kSy t. ex. Särkilaks, Impi-loks, Savolaks.
7. Långt k och sje i förening tecknas med ai (1. xj) i orden Vexiö (Vexjö), annexion och reflexion.
Anm. Kti i låneord, t. ex. auktion, direktion, friktion, lektion, bör uttalas som k och sje,
24. L betecknar Z-ljudet.
Om Ij se J (22. 1. Anm. 3 samt 8).
L-ljudet skrifves med I, t. ex. lag, al, all, fylla, fyllde, fyllt, kyla, kylde; kylt, säll, sällt, hulnad, mulna, svalna, kallna, ställning.
Anm. 1. Märk stafningarna alldeles, alltet (best. f. af allt), alltid, allvar, bevillning, dallra, bullra, gallra, gillra, jollra, ni-vellera, skillnad (skilnad), tallrik, tills (= till dess), urskillning (o. urskiljning), vallfärd (icke »valfärd») samt aldrig, almanacka, almosa (1. allmosa). April, helvete, kalikå, mulbär, salpeter, y>valmar* (vadmal), vilkor och Albert, Alfred, Algot, AlHk, Halvar, Hjalmar, Ulrik, Vilhelm, Volmar, Algutsboda, Al-gutsrum, Ultuna, hvilka ord städse hafva långt I, äfvensom Valborg, Valfrid och valkyria, i hvilka uttalet vacklar emellan kort och långt L — Till följd af något olika uttal förekommer både makrill och makril.
Anm. 2. I böjda former af adjektiv på -el torde vara bäst att skrifva enkelt 1. Bruket är mycket vacklande: officiel, offici-
ela och officiella. Åfven i sing. skrifver mången ell för el.
Anm. 3. Falna, falaska och Valhall böra uttalas med lång vokal i första stafvelsen.
Anm. 4. Om »bol», »gål», »gäle» o. d., i stället för bord, gård o. s. v., se B (29. Anm. 2).
Anm. 5. L är ofta stumt i orden karl, verld och verldslig.
25. M betecknar m-ljudet, t. ex. mod, tom.
Anm. 1. Långt m-ljud skrifves med två m, endast nar vokal följer, t. ex. hemma, klämma, rummet, men buxbom, kam, lim, våm (våmb), doms, tömde, tömd, tömt, tomt, dimbild, trumhvirfvel. — Subst. (qvarn-)damm och lamm torde, åtminstone när de stå enkla, böra skrifvas så, som här skett, till skillnad från dam (fruntimmer) och dam (stoft) samt adjektivet lam.
Anm. 2. I böjningar och afledningar af ordet dom (domare, domen, döma, efterdöme, omdöme, m. fl.) samt i romare, romersk och amen skrifves m enkelt, ehuru ljudet mestadels uttalas långt. I vissa trakter (t. ex. i Finland och på Gotland) är m kort i dessa ord..— Ordet madam skrifves i pluf. madamer, ehuru m är långt. — I forna tider tecknades långt m enkelt äfven i andra dylika fall, t. ex. »drnma», »froma», »glöma», »toma», stundom med ett streck öfver bokstafVen, t. ex. »gamal», »gaman», »stama», »strima.»
Anm. 3. Filigrams är en för vårt språk lämpligare form än filigrans.
