Sida 83
- 77 -
dels interrogativt. Endast i förra fallet erfordras komma framför dem. Ex. A. är hederlig, hvaraf följer att han är pålitlig. De frågade henne hvarifrån hon kom. Jfr A. 2 och B. 2.
5. Hvilken är dels relativpronomen och står såsom sådant ofta i början af relativbisatser, dels interrogativpronomen och inleder då ej sällan indirekta frågesatser. Endast i förra fallet är komma behöfligt. Ex. Denne man, hvilken utöfvar i^å stor välgörenhet, förtjenar allas tacksamhet. Du får göra hvilket du vill. Jfr A. 2 och B. 2.
6. Om är dels konditional (vilkors-) konjunktion, dels indirekt frågeord. Ex. Jag kommer, om (= i fall) jag vill. De frågade mig om (= huruvida) jag ville. Se A. 3 och B. 2.
7. Så att -är antingen kon-sekutiv konjunktion, eller är så adverb, och dét senare ordet konjunktion. I förra fallet sättes komma framför så, i det senare mellan så och att. Ex. Skynda, så att du hinner hem i tid! Handla alltid så, att du icke ångrar dig!
8. Såsom är dels förklarande och dels komparativ konjunktion. I så som är så adverb och som konjunktion. Komma sättes vid såsom, när det är förklarande konjunktion och när det inleder fullständig komparativbisats, äfvensom emellan så och som, när de utgöra två ord. Ex. »Med dagligt bröd förstås allt det, som till lifvets uppehälle och nödtorft hörer, såsom mat och
dryck, kläder, hus och hem m. m.» Man bör älska sin nästa såsom sig sjelf (. . . sin nästa, såsom man älskar sig sjelf). Jag kan icke skrifva så, som ämnets vigt fordrar. Jfr A, 3 och B. 8.
9. Utan är konjunktion (T. »sondern»), preposition (T. »ohne») och adverb. Endast i i det förstnämnda fallet har det komma framför sig. Ex. Uan läste icke, utan han skref. De arbeta utan betalning. Kyrkan är vacker både utan och innan,
67. Semikolon 0), äfven kalladt komma med punkt och comma cum puncto, är ett slags förstärkning af kommat och begagnas derför hufvudsakligen för att åtskilja längre afdelningar i en mening. Det nyttjas
1. Framför den adversativa konjunktionen men, då den föregås eller efterföljes af längre satsföreningar. Ex. Föräldrarna, hvilka bo i Stockholm, äro hederliga menniskorf men barnen, som hafva rest till Amerika, der de försökt slå sig fram, åtnjuta ingen aktning. (Deremot: »Han ropade, men ingen hörde honom»; »Han kom, men utan sina böckcr».
2. Ganska ofta i satsbindningar före konklusiva satser. Ex. »Salig är den menniska, som Gud straffar; derför förkasta icke den allsmäktiges tuktan!» — I stället för semikolon kan i dylika fall sättas punkt, och när så sker, måste naturligtvis det följande ordet få stor begyn-nelsebokstaf. Jfr Komma (66. A. 1. Anm. 1).
