Sida 72
- 66 -
aldrig punkt. Interpunktionen för öfrigt bestämmes i dylika fall af meningssammanhanget. Ex. »En liten tu/va kan välta ett stort lass» är ett sant ordspråk. »Du kommer för tidigt»^ sade han,
A n m. 2. Mången sätter komma, då sammanhanget (afslutad mening) nödvändigt kräfver punkt eller annat större skiljetecken. I ett tidningsnummer för 1882 läses: »Ni bör taga i betraktande Er ålder, krafterna förminskas och själsförmögenheterna med dem», i st. f. Ni hör taga i betraktande Er ålder. Krafterna förminskas^ och själsförmögenheterna med dem.
Anm. 3. Stundom får man se punkt, der meningen icke är afslutad. Så t. ex. var det i synnerhet förr ganska vanligt att sätta punkt i st. f. komma framför relativsatser.
Anm. 4. Den oriktiga föreställningen att konjunktionen men icke får stå i början af en mening framkallar sådana interpunk-tionsfel som följande: »Patron Hård fordrade, att tjenarna skulle slafva från tidigt på morgnarna till sent på aftnarna, men icke nog dermed. Han gaf dem ej
tillräcklig föda», i st. f____på
aftnarna* Men icke nog dermed: han gaf. . .
2. Efter ofullständiga satser, t. ex. svar, samt efter vissa enstaka ord och uttryck, hvilka ej utgöra grammatiskt fullständiga satser, t. ex. många öfverskrifter, boktitlar, inskrifter m. m. Ex. Huru skola vi älska vår nästat
Såsom oss sjelfva. Allt eller intet.
3. Stundom i st. f. utropstecken, i synnerhet efter längre meningar, hvilka innehålla en önskan eller en uppmaning. Jfr Utropstecken (55. 3. Anm. 2).
4. Såsom förkortningstecken. Ex. dm v* S; o. Sm v., t. eæ. Jfr 51 samt Kolon (58. 4).
5. En eller flere punkter sättas stundom i st. f. tankstreck eller stjernor för att beteckna uteslutningar eller afbrott. Ex. En vacker förmiddag på sommaren år 187 . inträffade, att ... Jfr Anföringstecken (61. Anm. 2).
54. Frågetecken (?) nyttjas
1. Efter direkta frågor (ord och satser), jämväl när de stå inuti perioder. Ex. Hvarför? Hvad har händt? Hvem der? ropade han. Har du hört nyheten? frågade hon.
Anm. Indirekta frågesatser aEslutas med punkt. Ex. Han frågade hvad som hade händt.
2. Stundom, inom klämmer eller parentes, inuti meningar (ensamt eller jämte utropstecken) för att antyda tvifvel om en uppgifts sanning, en ordforms riktighet o. s. v. Ex. Modern påstår, att hennes son är lydig\?'\ och arbetsam. Jfr Utropstecken (55. 3).
55. Utropstecken (!) nyttjas
1. Efter utrops- eller tilltalsord. Ex. Ack! Min herre t
2. Efter meningar, som innehålla utrop,, önskningar, befallningar eller uppmaningar, äfven om de icke afsluta en period.
