Sida 149

- 143 -

m. Participinm futurum pas-sivum. Ex. Amandus, mask., Amanda, fem., som skall (kommer att) älskas. Mutätis (perf. partic.) mutandis, »sedan det, som bör ändras, blifvit ändradt», med nödiga ändringar. Prestan-dum (pl. -da), någonting som man är skyldig att verkställa eller erlägga. Promove'ndus (plur. promovendi), som skall promoveras (erhålla en doktorsgrad). Jfr låneorden på -and och -end, hvilka äro bildade af dylika participier, t. ex. konfirmand (som skall konfirmeras), multiplikand; addend, dividend, legend, pro' movend, subtrahend.

n. Gerundium aktivum (närmast motsvarande pres. inf. akt. i svenskan). Ex. Consilium abe-undi, »råd att afgå» (frivilligt af-lägsna sig); ett mildare slag af förvisning från läroanstalter. Mo-dus vivendi, »sätt att lefva»; sätt att kunna lefva i fred oak-tadt inbördes oenighet. Venia concionandi, tillåtelse (för studerande) att predika.

0. Supinum (närmast motsvarande pres. inf. akt. i svenskan). Ex. Miräbile ditctu (af (ticere, säga), underbart att säga (omtala).

Syntaktiska anmilrkningar om verben.

119. Såsom predikat rättar sig i skrifspråket verbet efter subjektet i numerus. Jfr 105. 1.

Från denna regel gifvas dock följande undantag.

1. När det står som formelt subjekt för att starkare framhålla det egentliga subjektet.

rättar sig predikatet efter det förra. Ex. Bet finnes menniskor, som ingen kan lita på.

Anm. 1. En och annan låter i detta fall predikatet rätta sig efter det egentliga subjektet. Ex. Det finnas menniskor, som —

Anm. 2. Det såsom formelt subjekt kan ofta med fördel uteslutas. Ex. Dig tillkommer att lyda i st. f. Det tillkommer dig att lyda. Om så är, kan Jag vara lugn.

2. När flere förenade subjekt i sing. äro antingen i det närmaste liktydiga eller uppräknas med stegrad vigt och det sista står i sing., sä kan predikatet sättas i sing. Ex. Hans mod och djerfhet förvånar alla. Er egen fördel, er ära, ert fosterland ålägger er denna uppoffring. — Om flere subjekt sammanfattas i ett substantiv eller substantiviskt ord, som står i sing., så att uppmärksamheten företrädesvis faller derpå, så bör predikatet stå i sing. Ex. Utseende, tal, blickar, allt är behag hos denna qvinna.

3. Om subjektet är ett s. k. m å 11 s o r d (t. ex. del, hop, hundra, mängd, skara, tusen), som står i sing. och har ett subst. i plur. till (partitiv-) attribut, gäller såsom hufvudregel, att predikatets numerus rättar sig efter det närmast stående substantivet. Men vid sidan af denna regel tillämpas den, att verbet bör stå i sing., om den kollektiva enheten tydligt framträder, och i plur., »om tanken företrädesvis faller på de enskilda föremålen». Ex.

Skannad sida 149