Sida 127
ket derjämte inget, hvilket dock endast nyttjas adjektiviskt.
Anm. Inte (Gsv. intet) kan, särdeles i talspråket, med fördel användas som negativt adverb (= icke, ej). Ex. Det år inte värdt att föreöka det omöjliga.
4. Hvar har i några uttryck gen. hvars. Se 108* j.
5. Somt (neutr. sing.) må , både i tal och skrift nyttjas .hälhre än soniUgt. Se 108. k.
. 6. Om flere se 88. 2. Anm. 1.
7. Sjelf kan äfven i neutr. hafva denna form. Se 81. 1. Anm. 7. (sid 39). Superlativen
, sjelfvaste brukas ofta i hvardagsspråket och stundom i skrift.
». .. en ... planet, hvars ^namn ej sjelfvaste Bredman ret». (Wennerberg).
8. Egen heter i best. f. sing. stundom egna. Se 89. 2. Anm. 3.
102. I samtalsspråket, och stundom jämväl i skrift, förekomma åtskilliga pronominalfor-mer, hvilka, åtminstone för närvarande, icke äro användbara i god prosa, men ofta nyttjas i talspråket och stundom i vers. Sådana äro »-n», »an», »-en», »-na» (för honom, henne, t. ex. »ta fatt på*n»; »han gaf'na på båten»; »ge hifet»). — »Hanses» (Aan^), »hennases» {hennes), »ho {hon), »di» {de), »domm» {de och dem), »derases» {deras); »våran», »vårat» {vår, vårt), »eran», »erat» {eder, er, edert, ert); »den däre», »den däme», »di däre», »di däme», »den häre», »den häme», »di häre», »di häme» {den der, de der, den här, de här); »bocken», »ocken» {hvilken, hvein); »någe» {något).
»inge» {intet), »8å'n», »så nt», »8å'na» {sådan, sådant, sådana) tillhöra landskapsmålen. Likaså »töcken», hvilket dock äfven af framstående författare, Runeberg m. fl., nyttjas,^i skämtsam stil, i bet. sådan.
Ett mycket groft fel är att använda »såsom» i st. f. som (»en person, såsom skulle göra allt för sina vänner»).
108« Pronomiiiela fornfor-mer äro b], a. följande.
a. Sins (»sins emellan», »med sjelf sins ed»; jfr Byggningabal-ken 9. 2) är eu genitivus sing., som närmast motsvarar sig och^n.
b. Vårs (»vårs Herras Jesu Kristi frid») samt Eders och Ers (»Eders majestät», »Ers excellens») äro genitiver i sing., liksom minom, dinom, sinom (»i sinom tid»), vårom (»af Gudi, vårom Herra») o. edrom äro dat. sing. mask., mino, dino (»I dino huse»), sino o. s, v. dat. sing. neutr. samt mina, dina, sina, våra, edra nom. och ack. sing. fem.
c. Min, din, sin, vår och edor förekomma i det äldre språket såsom former för neutr. plur. Ex. »Fdr öron öppna. Herre Gudh (Nya psalmb. 329. 3). Din ting {ögon o. s. v.). Edor hjertan. Jfr 91. f.
d. Dem förekommer i äldre skrifter som dat. sing. mask. och dat. plur. Ex. »Betala dem högsta (= den högste) ditt löfteh (Davids ps. 50. 14). »Dem fattigom {= för de fattiga) varder predikadt evangelium», (Matt. 11. 5).
