Sida 154
- 148 -
lung våt). Se Rydqvist, Sv. spr. 1. V. 227.
127« Presens partieipinm och perfektum partieipiBin.
Man iakttage skillnaden mellan t. ex. ansträngande arbete o. ansträngd person, välmenande fru o. välment råd. Bruket har dock gifvit helgd åt sådana uttryck som eftergifven (= ef-tergifvande) fader, efterlåten, framsynt o. närgången person, fullsuten rätt, påflugen menniska, sannspådd (i st. f. sannspående) siare.
Att skrifva exempelvis »innästlade ord och talesätt», i st. f ord och talesätt, som innästlat sig, »ett sammanhopadt ställe», i st. f. ett ställe, på hvilket någonting blifvit sammanhopadt, och »knäböjd läste han sin bön», i st. f. knäböjande {i knäböjande ställning) läste han . . ., måste anses fullkomligt otillåtet.
128. Partieipialkonstrnktion {attribu tiv satsförkortning).
1. Vid användning af detta slags konstruktion ske — delvis genom påverkan af franska språket och i viss mån jämväl af tyskan, i hvilka den har vidsträcktare användning — äfven i vårt språk ofta svåra, vilseledande och löjliga misstag. Ex. »Stadd på resa, inställes min föreläsning», i st. f. Emedan jag är stadd på resa, inställes min föreläsning. »Vansinnig och om-gifven af falska vänner, kan jag» — skref en studentkandidat — »icke annat än beklaga Erik den fjortonde»i i st. f. Emedan Erik den fjortonde var vansinnig , , .,
kan jag icke annat än beklaga honom. »Förut öfversatt på flere af de moderna språken, anse vi oss göra vår litteratur en tjenst genom att utgifva denna roman äfven på svenska», i st. f. Vi anse oss göra vår litteratur en tjenst genom att på svenska utgifva denna roman, som förut blifvit öfversatt på flere af de moderna språken e. n. d. »Slumrande lyfte er den heliga kyrkan i skötet», i st. f. Medan I {ännu) slumrade, lyfte er .. ,
Anm. Emellan den bisats, som innehåller partieipialkonstrnktion, och hufvudsatsen bör finnas rimligt sammanhang. Skrif icke: »Född år 1799, blef Oskar I konung 1844», utan Oskar I föddes 1799 och blef konung 1844 eller Oskar I, som var född 1799 . , . eller Oskar I, född 1799, blef .,.
2. För undvikande af dubbeltydighet bör man vid förkortning af koncessiva bisatser antingen utsätta konjunktion {ehuru, fast, fastän) eller genom andra medel antyda bisatsens koncessiva beskaffenhet, och vid förkortning af kausalbisatser måste man i stället för konjunktion (som dervid ej kan nyttjas) insätta såsom eller som, så snart de behöfvas till förebyggande af förvexling med den partieipialkonstrnktion, som står i stället för temporal bisats. Ex. Ehuru plågad af hunger och törst, fortsatte han vandringen. Plågad af hunger och törst, fortsatte han dock vandringen. (Orden »Plågad af hunger och
