Sida 124
Sömnmedel
dels inlagdt i ett annat stoff, tillhöra såväl medeltiden som nyare och modern tid; vissa tider ha af denna sömnad utvunnit den starkaste effekt genom ett så högt underlag för det pålagda stoffet, att broderiet fått hög relief. Schattersömmen är slutligen en teknik, som genom stor smidighet kommer måleriet närmast; den senare medeltidens burgundiska kyrkoskrudar (nu förvarade i Wien m. fl. orter) bl. a. framvisa en teknik, som träffande har karakteriserats som "måleri med nål". För underlättande af arbetet sys icke sällan broderier å fina och lätta tyger i båge. Det material, hvarmed sömnaden utföres, är ofärgadt (genombrutna sömnader, hvitbroderi) eller färgadt; för lärft används linnetråd, för ylle ullgarn eller silke, för siden silke och guld; tenntråd brukas på våra nordsvenska allmogebroderier i påläggssömnad. Äkta pärlor och ädelstenar tillhörde medeltida broderier (enligt bl. a. uppgifter i Nibelungenlied). Äkta pärlor anbragtes i stor myckenhet på 1500- och 1600-talens guldbroderier, glaspärlor på 1800-talets textilier. Bomullen har slutligen sällsynt undantagsvis användts inom textilkonsten.
Konstsömnaden har en uråldrig historia. Redan assyrierna tyckas ha tagit den i bruk för sin dräktprakt, och den har utan tvifvel öfvats i stort omfång och med glänsande resultat i förkristen och tidig kristen tid. Vi ega från omkr. 300-talet f. Kr. ett broderi, funnet i en grekisk graf på Krim. Konstsömnadens främsta epoker i den kristna tiden tyckas ha varit den tidigare medeltiden i England och Konstantinopel, 1400-talet i Burgund, detta beträffande kyrklig konst, samt 1500-, 1600- och 1700-talen för profan konst. De mera betydande resterna från medeltiden äro kyrkliga föremål från England, Konstantinopel och Burgund (se ofvan) samt broderier från Frankrike, Sverige och Norge (1100- och 1200-talen). Ännu från 1500-talet äro bevarade profana textilier sällsynta, men bli allmännare från 1600- och 1700-talen. Af allra största intresse för nordisk textilkonsts historia äro de fyra fragmenten af bonader från 1100- och 1200-talen, som tyckas visa tillbaka på långa tiders trägna och skickliga utöfning. Af dessa förvaras Öfverhogdalsbonaden (med vidsydt fragment af ännu en bonad) i Östersund, Skogtapeten (se Skog 1) i Statens historiska museum och Hölandsbroderiet i Trondhjem. Ungefär samtidig med dessa är en i Frankrike broderad bonad, Bayeux-tapeten (se d. o.). Textilkonsten tycks under dessa tider ha intagit den plats, som senare eröfrats af dekorativt måleri. Förekomsten af textilanstalter i Sverige under sen medeltid (Vadstena, Sko m. fl.) bevisas af bl. a. en del bevarade textilier. Att f. ö. den textila utöfningen varit föremål för ett mycket stort och allmänt intresse framgår af uppgifterna hos Olaus Magnus, af inventarieförteckningar m. m.; att genom de numera ur bruk komna benämningarna (hedensöm, öfversöm m. fl.) kunna identifiera teknikerna tycks knappast vara möjligt. Inom allmogekonsten har konstsömnaden utvecklats rikt och högeligen originellt; ett af de rikaste områdena för sömnader torde vara vår svenska textila allmogekonst. Den 1874 bildade föreningen Handarbetets vänner (se d. o.) knöt tidigast sin verksamhet till denna textila allmogekonst, men har senare tagit en mera själfständig riktning; denna förenings verksamhet liksom äfven senare skapade textilanstalter ha för modern svensk textilkonst betydt ofantligt mycket. — Om segelsömnad, se d. o. E. Thn.
Sömnes, handelsplats. Se Sömn.
Sömngångare. Se Somnambulism.
Sömnlöshet l. Insomni (lat. insomnia), patol., ett symtom, som kan uppkomma af flera anledningar: genom hjärnans retning under febertillstånd, genom svåra smärtor, genom hjärnans öfveransträngning med arbete och däraf kvarstående retning af densamma, hvilket lättast framkallas hos s. k. neurasteniska individer eller hos personer med nedsatt motståndskraft hos nervsystemet samt kanske allra vanligast på psykisk väg, genom sorg och oro, i det sorgliga, bittra, oroliga tankar oupphörligt hindra sömnen att inträda. Under höggradig neurasteni med sömnlöshet synes måhända brist på tillräcklig näring af hjärnan eller otillräcklig ersättning af det hjärnmaterial, som förbrukats, förhindra sömnen. Den enkla sömnlösheten är ett för den sjuke synnerligen plågsamt symtom, som småningom i hög grad nedsätter icke allenast arbetsförmågan i allmänhet, utan äfven nervsystemet i dess helhet samt hela kroppskonstitutionen, åstadkommande afmagring och allmän kraftlöshet. Någon öfverhängande fara för efterföljande sinnessjukdom, förefinnes vanligen ej, såvida icke, såsom stundom händer, sömnlösheten är ett af den börjande sinnessjukdomens tidigaste symtom. Vid många former af sinnessjukdom är nämligen sömnlöshet ett konstant och viktigt kännetecken. Den enkla sömnlösheten bör i tid och energiskt bekämpas först och främst därigenom, att man undanröjer, såvidt möjligt, de orsaker eller de omständigheter, af och under hvilka den framkallats. Hvila, kraftig föda, lämpliga och väl afpassade kroppsansträngningar, luftombyte samt vattenbehandling kunna göra god nytta, men böra helst anordnas under sakkunnig ledning af läkare. Ännu mer gäller detta om intagandet af s. k. sömnmedel (se d. o.), af hvilka numera finnes en mycket riklig arsenal. Dessa borde aldrig användas på måfå och utan läkares råd, enär härigenom stor skada kan åstadkommas. I. H.
Sömnmedel, Hypnotica (af grek. hypnos, sömn) l. Somnifera (lat. somnus, sömn, och ferre, bringa), farm. med., afse att framkalla sömn, motarbeta sömnlöshet genom att så inverka på stora hjärnan att en längre stunds sömn (narkos) inställer sig. Sömnmedlen äro en grupp af de narkotiska medlen (se Narcotica, sp. 462—463), som till skillnad från de allmänna anestetica l. bedöfningsmedlen (se d. o.) äro föga eller ej alls flyktiga och därför, intagna på en gång, t. ex. mot aftonen, medföra en flera timmar varande sömn, utan att i allmänhet nya doser behöfva ges. Detta verkningssätt beror på, att sömnmedlen vida långsammare än de starkt flyktiga bedöfningsmedlen afgå ur kroppen, hvarför deras verkan räcker längre. De flesta sömnmedlen tillhöra i kemiskt afseende fettserien l. den alifatiska serien af organiska ämnen; blott ett sådant af betydelse tillhör den cykliska serien, närmare bestämdt alkaloiderna, nämligen morfinet (se d. o.), hvarjämte äfven drogen opium ibland kommer till användning som ro- och sömngifvande medel.
Källa: Project Runeberg ·
